ok ok

Blogg

Följ med på resan!


(foto: Andreas von Gegerfeldt, Tidningen The Good Life)

I rasande fart reser jag med ryggen mot mitt mål. Sitter på tåget från Göteborg till Stockholm och mår illa av att åka baklänges. Igår spelade vi ”Alexandras Odyssé” igen och publiken grät, skrattade och bjöd på stående ovationer. Flera stod kvar efteråt och berättade att de aldrig förr blivit så drabbade och berörda av en föreställning. Några kunde inte sluta gråta. Ni måste passa på att se den. Det är en banbrytande föreställning på så många sätt. Från ensemblen och dess unika mångfald till berättelsen och det kaos som utspelar sig på scen och speglar vår tid som spretar och sliter i oss. Här kan ni boka biljetter. 

Häromdagen gästade jag bästa Malou von Sivers i ”Efter tio” och talade om konsten att förverkliga sina barndomsdrömmar, om fattigdom och rikedom, om dubbeldebuten. Det har rasat in underbara mail. För er som missade – Klicka Här:

Här finns också ett klipp från vårt samtal med socialförsäkringsministern Annika Strandhäll om de ökade inkomstklyftorna som jag varnat för ända sedan jag fick lite luft i det offentliga rummet. Ministern själv har både egna erfarenheter av sin uppväxt med en ensamstående mamma i Bergsjön och ett engagemang. Så jag hoppas de gör något. Titta här. 

Nu måste jag läsa in mig på dagens ämne – resor. Jag leder snart Grand Travel Awards på Grand Hotel i Stockholm med VDar för bl.a. SAS, SJ, Finnair och rockstjärnehoteliern Petter Stordalen. Jag älskar resebranschen och resor är det enda jag önskar mig och drömmer om. Snart är det dags för min årliga Pascalidous Powerweek & Boost Camp med Malin Berghagen som gästlärare i år.  Här kan ni läsa mer och anmäla er! Den 28 maj lyfter vi från tre städer i Sverige. Vi är en exklusiv liten grupp och bor på lyxiga Porto Elounda vid en magisk kretensisk vik med turkosgrönt vatten. Vi tränar ungefär fyra timmar om dagen, morgon och kväll. Det blir Yoga, meditation, kampsport och lek. Jag föreläser om allt från hur vi kan använda oss av de grekiska gudarna och mytologin i vår vardag och leder kreativitetsövningar och samtal. Vi solar, badar, vandrar, skriver och läser och äter närodlat, makrobiotiskt. Allt ingår i priset. Det är sjätte året i rad jag ordnar denna resa och både jag och deltagarna växer några centimeter och är som nya människor efter bara en vecka. Ni som deltagit förut får dessutom rabatt! Anmäl er nu för platserna är begränsade!

 

 

 

 

 

Kommentera • 6 Kommentarer

Premiär för Alexandras Odyssé ikväll!


Ikväll går inte en utan två drömmar i uppfyllelse. Jag debuterar som dramatiker och skådespelare. Jag kan knappt klä lyckan och tacksamheten i ord. Så jag hoppar det och konstaterar bara att detta är det roligaste jag gjort. Det har jag sagt förr men det var innan jag gjort teater. Att få skriva repliker, scener, dialoger och monologer. Att få fånga vår tid. Att få stå på scen och få regi av bästa regissören Anna Ulén, regiassistent Jenny Swärdsäter och lyftas av bästa konstnärlige ledaren Pontus Stenshäll. Att se mina skapelser få kött och blod och kläs av scenografen Charlotta Nylund. Att se mina karaktärer leva upp och nå ut genom magiska skådespelare som Carina M Johansson, Kim Theodoridou, Magdi Saleh Melina Tranulis, Johan Karlberg, Erik Hedberg mfl. Att se kören enligt antikens arketyper förmedla folkets och förnuftets röster på scen genom de fantastiska färska skådespelarna Rasha, Nawar, Ali, Hussein, Julia, Marcus, Viana, Cecilia, Katerina från Angered, Biskopsgården, Hammarkullen, Bergsjön, Syrien, Irak, Jordanien, Kurdistan, Grekland, Bolivia, Borås, Argentina – det är ren magi. Att dansa och sjunga och gråta till fenomenala Kristina Issas och Emils musik och sång. En ynnest.

Vi har haft så roligt under den här resan. Det har varit tufft med långa dagar och tuffa repetitioner och jag har sörjt strykningar i mitt manus och undrat över scener men teater är teamwork. Det är att släppa kontrollen, lita på andras omdöme och låta dem göra sitt jobb. Från karaktärernas klädsel till tonläge till spelstil som blir ett annat än i mitt huvud.

Ikväll är det premiär och nerverna är på helspänn. Geléfyllda knän och hjärtklappning sen frukost. Jag är så oändligt tacksam och glad över att ett tjugotal vänner från Stockholm kommer idag och lika många imorgon. Ert stöd är mitt allt och jag kommer aldrig glömma er. Ni andra är alltid välkomna. Vi spelar till den 5 april och jag lovar att ingen går ifrån den här föreställningen oberörd. Här kan ni köpa biljetter. All kärlek till er. Kämpa på och våga tro på att drömmar förverkligas förr eller senare. Det enda som krävs är hårt arbete och tillit. (Här kan ni läsa en längre artikel med mig i Faktum. Foto: Per Englund)

Kommentera • 13 Kommentarer

Stora Feministpriset!

Trumvirvlar & serpentiner! Idag tilldelades jag det fantastiskt fina Stora Feministpriset! I hård konkurrens med beundransvärda  ”Raseriet” som rattas av grymma Amie & Fanna och ”Arga Flickor” av Wendy & Francis och journalisten och författaren Lisa Bjurwald.

Motiveringen lyder:

Alexandra Pascalidou är vinnare av Stora feministpriset 2016 med motiveringen:

Journalisten, feministen och antirasisten Alexandra Pascalidou har varit en tydlig röst i svensk offentlighet sedan 1995 då hon klev fram i rampljuset som programledare för dåvarande SVT-satsningen Mosaik. Vid sidan av programledarskap har Pascalidou sedan dess verkat som moderator, författare, krönikör och reporter i vitt skilda genrer som sport, kultur, underhållning, ekonomi, samhälls- och debattprogram. 

I dagarna tar hon själv plats på scen med avstamp i sin uppmärksammade bok ”Kaos – ett grekiskt krislexikon” i regi av Anna Ulén på Göteborgs stadsteater. Få, om någon nu verkande svensk journalist, kan uppvisa denna bredd. 

Alexandra Pascalidou har genom den uppmärksammade SVT-produktionen ”Vi kallas tiggare”, som sändes 2016, visat att inga frågor är för svåra att ställa om de som får frågorna behandlas med respekt och värdighet. 

Därmed anser vi att Pascalidou också besvarat den återkommande frågan om vem som kan prata om vad i offentligheten. Med jämlikhet som utgångspunkt blir all journalistik bättre. Alexandra Pascalidou har starkt bidragit till detta genom sin hela sin gärning.

Klicka HÄR och läsa intervjun som Felicia Mulinari gjorde med mig.

Från djupet av mitt hjärta vill jag bara skrika ett stort och varmt tack till juryn, arrangörerna, den kärleksfulla publiken, de nominerade som också är vinnare, till Femper och alla Femdefenders världen över och Kvinna till Kvinna och Terrafem och alla er jag samarbetat med genom alla år och alla er systrar och bröder och eldsjälar som sliter och kämpar i motvind och alla på SVT och SR och andra medier som gett mig chansen att förverkliga mina visioner och ambitioner. Till alla er som öppnat upp och slagit näven i bordet och kavlat upp ärmarna. Och till min heroiska mamma, mina systrar och min dotter och alla andra feminister och humanister men också de blivande och de kommande. Kämpa på. Stötta varandra. Det finns alltid någon där ute som ser och inspireras av er. Det finns alltid någon där ute som tänker: kan hon, kan jag.

Det finns alltid någon där ute som är redo att ge upp tills hen kommer att tänka på just dig och genom dig få ytterligare lite kraft och mod och jävlar anamma. Vi lever i en tid där varenda mikroskopisk handling kan göra stor skillnad. Varenda ynklig liten protest kan få flera att vända. Ni är viktigare än ni tror. Det här priset är till er alla. Tack.

(Den här flickan på bilden hade det tufft. Någon gång när jag är gammal kommer jag våga berätta allt. Men mest av allt just nu skulle jag vilja kunna viska till henne att allt kommer bli bra en dag. Hon som aldrig någonsin skulle vågat drömma om allt framtiden bar i sin famn.)

Kommentera • 95 Kommentarer

Europas vita mardröm

Tänk dig att du flytt från krig, kriser, katastrofer. Tänk dig att du riskerat livet över havet. Att du gett dina sista besparingar till smugglare som lovat dig en framtid. Tänk dig att du hamnar på en flyktingförläggning i Europa.Du är en av tusentals på en liten, lamslagen grekisk ö. Du bor i ett tält ämnat för sommarvärme. Och plötsligt, för första gången i ditt liv, får du uppleva snö och iskyla. Utan el och varmvatten. Utan kontanter och kontakter. Utan utvägar. Tänk dig att du och dina barn, din gravida fru, din sjuka mamma måste köa i en timme för en bit bröd. Utan stövlar och fleecekoftor och jackor i en kyla du aldrig förr upplevt. Och tänk dig då att det samtidigt sitter människor i uppvärmda, välfungerande hem i fredliga välfärdsländer och klagar över kaos, kris och kollaps. Hos dem.

Vår tid är fylld av paradoxer. En annan paradox, ironisk därtill, är att EU döpt det som skulle varit temporära flyktingförläggningar till ”Hot Spots”. Där människor nedbäddade i snömassorna fryser ihjäl. För att 28 EU-länder inte förmår fördela ansvaret. Så de är kvar i det kriskrossade landet där  lokalbefolkningen sedan länge går på knäna ekonomiskt efter ytterligare nedskärningar och skattehöjningar nu även ser sin enda inkomstkälla – turismen – tryta.

Just nu, på lilla Lesbos, finns ca 3500 människor som lever under omänskliga förhållanden. Många av dem har förlorat sina nära och kära antingen innan eller under flykten. Många är sjuka, funktionshindrade, krigsskadade, gravida, traumatiserade. Alla är fängslade i en oviss tillvaro utan ljus i någon ända av tunneln. Samtidigt är hela Grekland just nu fullkomligt paralyserat av den s.k. ”vita mardrömmen”. Mamma Mia-öarna är avstängda. Elavbrott på flera öar. Folk häller havsvatten på gatorna för att kunna röra sig. Rapporter om tomma bagerier och butiker. Skolorna i hela landet är stängda. De hemlösa i storstäderna finner inte ens ett skrymsle i de få härbärgen som finns att tillgå.

Jag läser att de flesta volontärer och NGOs lämnade fältet för länge sen. Nu är dessa människor lämnade åt sitt öde. Övergivna. Bortglömda. Journalister får sällan tillträde till flyktingförläggningarna av regeringen. Då är det bra med direkta vittnesmål från dem som kämpar för att överleva. De som kan visa oss tragedierna tack vare teknologiska framsteg. En flykting från något afrikanskt land, sannolikt en gammal fransk koloni, har filmat och säger:

”Till och med deras hundar lever bättre. Till och med brottslingarna i deras fängelser lever värdigare. Varför? Vi är inga djur. Vi är människor. Se dessa människor. Människor som köar i kölden i en timme för en bit bröd. Människor utan värme i snötäckta tält. Är detta rimligt? Är detta logiskt? Det här är ett Guantanamo. Men vi har inte dödat någon. Varför behandlar ni oss så här?”

Här kan du se hela klippet.

Nu ska äntligen grekiska regeringen skicka ett krigsskepp där 500 av de 1000 som lever i sommartält på Lesbos ska få värma sig. Temporärt.

Europa 2017. Jag förväntar mig mer av er makthavare. Jag förväntar mig medkänsla, medlidande, medmänsklighet. Jag förväntar mig beslutsamhet och effektiv krishantering. Det är er plikt att agera.

 

Kommentera • 18 Kommentarer

En God Jul för flera…


Hej alla fina vänner. För att flera ska få en God Jul följer här några julklappstips. Skynda Fynda Faktum som säljs av hemlösa på Göteborgs gator & torg. Eller beställ hem hos sarah@faktum.se
Köp en bunt och dela ut som julklapp till vänner. Du får mig på köpet. Jag berättar bland annat om skräcken i dubbel debut som dramatiker & skådespelare snart i ”Alexandras Odyssé” på Göteborgs Stadsteater. Tack förresten för fantastiska foton av bästa Per Englund. Tack Faktum för allt ni gör!

Mitt nästa julklappstips är att du kan göra skillnad genom att bli en Femdefender genom Kvinna till Kvinna. Om du inte orkar kan du bara stödja andra som driver kampen för kvinnors rättigheter i krigs- och konfliktzoner och för kvinnor på flykt som är de mest sårbara. För kvinnor som våldtas när de flyr sina sönderbombade hem. För kvinnor so behandlas som ägodelar och handelsvaror. För kvinnor som kämpar i motvind mot tvångsgifte, könsstympning och våld i hederns namn. Det jag kallar för skamvåld. För det finns ingen heder i att misshandla och mörda kvinnor som vill leva som fria, jämlika individer. Det finns ingen ursäkt för förtrycket – varken religion eller kultur eller vad de nu skyller på. Köp T-shirtar, väska eller stötta bara. En liten peng gör stor skillnad. Klicka här.

Eller anmäl dig som Mentor för unga människor som saknar vuxna förebilder och dörröppnare. Eller skänk en julgåva till mentor.se. Klicka här. 

Det finns så klart en rad andra organisationer, verksamheter och volontärer man kan stödja och de flesta gör ett ovärderligt arbete för en värld där klyftorna och polariseringen ökar. Inga ungar blir lyckligare av mer än ett par julklappar som hamnar i högar. Men många ungar blir långsiktigt lyckligare av att vi alla bidrar till en värdigare värld. En värld där flera har tak över huvudet, mat för dagen, en hand att hålla i och en famna att falla tillbaka på när livet är hårt.

Eller varför inte rycka in under jul- och nyårshelgerna och hjälpa till på ett soppkök. Eller bjuda in någon som är ensam på middag. Det ska jag göra. Det finns mycket man kan göra. Ni vet bäst. Minns bara varför vi firar denna kärlekens högtid. Även om man inte är troende eller religiös var Jesus en oerhört inspirerande figur. Och Jultomten också. Han som nu framställs som en rosenkindad, skäggig, fullastad farbror men som ursprungligen var en mager man som delade ut mat till de hungriga.

God Jul, vänner. Må ni omhuldas i kärlek och ljus.

Kommentera • 11 Kommentarer

Boka Boost Camp 2017

Hej på er alla vänner. Numera tillbringar jag det mesta av min tid på repetitioner av Alexandras Odyssé på Göteborgs Stadsteater. Det är en helt ny värld bland skådespelare, regissörer, maskörer och scenografer. Människor som gått spännande scenskolor och är vana att gå in och ut i olika karaktärer och diskutera känslolägen och gestaltningar. De sjunger och dansar och rör sig och skrattar hjärtligt på beställning. Jag känner mig som en ettagluttare som hamnat på högstadiet. Det är svårt och spännande och krävande.

Idag var jag tvungen att boka min årliga Boost Camp, Pascalidous Powerweek, för att lindra min längtan till Grekland. I år blir det 28 maj -4 juni på magiska Porto Elounda på min favoritö Kreta. Yogastjärnan Malin Berghagen leder Yoga morgon och eftermiddag och jag leder inspirations- och kreativitetsövningar och berättar om filosofi och mytologi och fajtertricks- och finter som brukar få deltagarna att flyga högt. Det blir sol och bad och vandringar och gudomligt god mad och härligt häng med vänner man ännu inte känner. Priset är detsamma som förra året och allt ingår. Så boka upp veckan och snart kommer länken till Apollo. Så länge kan ni hålla till godo med denna bild.

destinations

Kommentera • 4 Kommentarer

Inte igen.

Jag är förtvivlad. Och förbannad. Tog T-banan till Rinkeby. Snackade med en kille från Kirgizistan som sa att han kände sig väldigt ensam. Hans familj är död och några vänner har han inte lyckats få efter fyra år i landet. Men han var så glad för att han äntligen lyckats få ett jobb. Han ska börja leverera mat genom Uber Eats. För brödsmulor. När vi kliver av på Torget är det fullt med folk. Granen är pyntad med ett fåtal lyktor. Människor köar till Frukt- och Grönsaksståndet. Det är mörkt och kallt och min dotter undrar varför de inte lyser upp torget mer. Det vore en bra idé, säger jag. I fönstren lyser adventsstjärnor. På Bhai Bhai-livs reas pitabröd ut. Vi går till morsan. Porten doftar mat från världens olika väderstreck. Mina systrar från Fruängen och Kista ansluter med sina ungar. Min systerdotter Jordana drömmer om att bli försvarsadvokat. Vi äter mammas mat och vid niotiden åker vi hem och sover. Så vaknar jag till nyheten om dödsskjutningar som ägde rum en halvtimme efter att vi lämnat. Några hundra meter bort från fredagsmyset. Två unga förlorade liv. Tvärt avbrutna med skottsalvor från automatvapen. Någon jävla uppgörelse. Men nu får det vara nog. Även om det redan är för sent är det dags att sätta stopp för det dödliga våldet. Nu måste regeringen, politikerna och polisen tillsammans med lokalsamhället dra igång en Haverikommission. För allt som gått fel. För allt de i alla år försummat. För den stegrande segregationen. För det ökande utanförskapet. För att de trots våra varningar låtit parallellsamhällen växa fram. För att de splittrat och söndrat skolorna där fler lärare än på andra håll saknar behörighet. För att samhället retirerat istället för att rusta upp.
Vem tar dessa människors oro på allvar?
Vem tar föräldrarnas och barnens oro och rädsla på allvar?
Vem lyssnar på dem?
Varför kommer polisen bara när liv inte längre går att rädda?
Det är redan för sent men nu har ni chansen, ni som lever på våra skattepengar och säger att ni tar folkets oro på allvar.
Kavla upp ärmarna, sammankalla kriskommittéer och haverikommissioner med representanter från bostadsbolag, boxnings-och brottningsklubbar, moskéer, kyrkor, föräldraföreningar, skolor, arbetsgivare, poliser, socialtjänst och politiker. Rensa upp i knark- och vapenträsket. Ställ krav på alla inblandade parter. Ge människor värdiga levnadsförhållanden. Ge ungar möjligheter att fylla sin fritid med vettig verksamhet. Ge killar på glid alternativ. Det finns tusen saker ni kan göra. Det finns forskning och exempel från andra länder. Det handlar bara om att vilja. För vi vill inte sörja flera förlorade liv. Det är nog nu. I Rinkeby och alla andra fattiga, försummade förorter runtom i landet där liven inte verkar väga lika mycket.

Kommentera • 15 Kommentarer

Redan på 90-talet

Tack för fantastisk fin respons på mitt tal till EU-kommissionen som publicerades i DN häromdagen. Det är ni som får mig att stå ut och kämpa vidare. Men hatet, rasismen och sexismen är ingenting nytt. Hittade den här artikeln från 90-talet.Redan då uppmanade jag politiker att ta krafttag mot rasismen. För lite har hänt. Men vi ger oss aldrig.
img_9678

Kommentera • 5 Kommentarer

Tal till EU och Stora Journalistpriset ikväll!

Det är egentligen overkligt och statistiskt mirakulöst att jag, en tjej från en trasig, lågutbildad, migrant- och arbetarklassfamilj i Rinkeby ikväll ska gå på 50-årsjubileet av Stora Journalistpriset som en av de exceptionella journalister som blivit nominerade. Tillsammans med Lisa Jarenskog är vi nominerade för trilogin ”Vi kallas tiggare” som ni fortfarande kan se HÄR.

Även om Expressens chefredaktör Thomas Mattson tippar så HÄR vågar jag inte tro att det kan ske underverk. Men som frilansjournalist, utan uppbackning och nätverk, har jag i decennier kämpat i motvind för vartenda mikroskopiskt steg i mediabranschen. Det som sannolikt ser lätt och lyckligt och glatt och glammigt ut för utomstående har varit en ensam vandring uppför backarna. Och rasat ner igen. Och börjat om. Och kraschat. Och rest mig. Och bytt vägar. Och stött på återvändsgränder.

Nu hoppas jag få stå där med Lisa Jarenskog och kunna tacka både människorna framför som bakom kameran.

Jag vill vinna. Inte så mycket för att jag vill ha ett pris. Faktum är att jag aldrig arbetat för priser. Jag vill ha priset för att kunna fortsätta göra det jag älskar mest och kan bäst – intervjua helt olika människor, komma nära, skildra skeenden och samhällsfenomen på ett mänskligt sätt. Det jag gjort de senaste 20 åren. I mina böcker, radio- och tv-program och artiklar. Och det är dessvärre ingenting jag kan ta för givet. För jag har varken passerkort eller kontaktnät som slår upp dörrar. Filmen om Greklandskrisen ”Vad är det för fel på grekerna?” fick jag göra efter att jag googlat på SVT-chefer, hittade ett namn som lät ungt, Emma Kronqvist, och mailade några frustrerade rader. Det blev den snabbaste och billigaste timslånga dokumentären som gjorts. Tiggarnas situation hade jag länge arbetat med, funderat över och drömt om att få skildra. Och plötsligt en dag, som en skänk från ovan, ringde Martin Jönsson från SVT Göteborg och frågade om jag var intresserad. Detta är ju samtidigt glädjande då det visar att om jag kan, kan vem som helst. Det handlar bara om tålamod och omänsklig ork.

14993286_747841402029618_7396780670462338740_n

I DN idag kan ni förresten äntligen läsa talet jag höll på EU-kommissionens symposium om Media, demokrati och Pluralism. Talet fick till och med tolkarna att komma ut ur sina bås för att uttrycka hur drabbade de blev. Klicka HÄR.

Och HÄR kan ni se mig framföra talet inför EU-kommissionärer, parlamentariker, journalister och pampar. Jag talar 11 minuter in i klippet efter The Guardians fantastiska chefredaktör Kathrine Viner.

Här kan ni se Doorstep interview där jag bara hinner säga tre ord bland alla tunga lirare typ vice president Frans Timmermans som bjöd in mig.

Här kan ni också läsa ett sammandrag av mitt tal i Sydney Morning Herald.

Nu måste jag väcka min dotter och ta henne till skolan. Igår kväll var det hon som nattade mig med uppmuntrande ord. Hon sa: ”För mig har du redan vunnit allt, mamma men när du står där på scen, glöm inte dem du alltid tjatar om, de  som inte får vara på galan”.

Tack. Och om ni vill. Håll tummarna. Sänd en tanke.

12938095_10153384209611479_5969638752384426006_n

 

 

Kommentera • 2 Kommentarer

Tal i EU-kommissionen i Bryssel

img_0991
Hej från ett hösthärligt Bryssel! Jag är här på inbjudan av EU-kommissionens vicepresident Frans Timmermans som i år ägnar det årliga symposiet för grundläggande rättigheter åt: ”Media, Pluralism, Demokrati”. Fokus för mitt tal är yttrandefriheten och hoten mot journalistiken som i förlängningen är ett hot mot demokratin. Eller som en av de tunga typerna här igår sa: ”Journalisterna är demokratins redaktörer”. En annan kallade oss vakthundar. Ni förstår i alla fall andemeningen. Frans Timmermans själv konstaterade att journalist blivit ett av världens farligaste yrken med tanke på hur många som just nu sitter fängslade för att ha begått det som i diktaturer anses vara ett brott, nämligen att bruka det fria ordet, att skildra och rapportera och granska makten. De skräckexempel som nämns flitigast här bland ministrar, professorer, journalister, politiker, aktivister är Turkiet, Ungern, Polen där auktoritära regimer och regeringar utan omsvep gör sitt bästa för att fängsla både journalister och det fria ordet. Men även Grekland nämns som ett exempel där regeringar tar sig friheter att strypa pressfriheten när de exempelvis fimpade Public Service-TV och nu senast drog in licenserna för kommersiella kanaler. Österrike, Tyskland, Sverige omnämns när det gäller extremhögern som orkestrerar och mobiliserar missnöje, aggressioner och attacker mot journalister.

Vi talar också om de nya teknologiernas tyranni med hets, hat, hot, hån från både namnlösa och namnkunniga mot journalister som leder till både censur och självcensur. Egentligen är ju ingenting nytt. Rasismen, sexismen, homofobin fanns långt innan sociala medier. Det är bara kanalerna och kommunikationsverktygen som är nya.

Vi talar om algoritmer och de allsmäktiga kommersiella aktörerna – Twitter, Google, Facebook- som i princip är de som avgör var yttrandefrihetens gränsen går. Många är bekymrade över den granskande journalistikens vikande villkor i ett vacklande medielandskap, Men också yrkeskårens förtroendeförlust, filterbubblor, falska nyheter som sprider sig som en löpeld på nätet och påverkar opinion och valresultat.

Snart hoppas jag kunna lägga ut mitt tal som många refererade till och tackade för. Även om jag inte ens hann med hälften av allt jag skulle säga. Tänk på det när ni skriver tal. Vid leveransen inför publik krävs mer tid än hemma framför spegeln. Jag var väldigt glad att min bästa kompis Achilles flög in från London för att lyssna!
img_0977
Även den grymma kollegan Oisin Cantwell var på plats.
img_0969

Kommentera • 3 Kommentarer
sm1
Journalist, programledare, författare, föreläsare. Bloggar om livets lustar och laster, om magiska möten, moderskapets mysterier, media, människovärde och mångfald. Om konsten att skriva sitt eget livsmanus, gå sina egna vägar och skapa vingar som bär över världen. Vi får följa med på allt från träningsläger till teaterföreställningar, från dramatiska demonstrationer till glittriga galor. Här blandas tips och tricks, recept och resor, ghetto och glamour, politik och passion.

Sök

Senaste inlägg

Följ med på resan!

(foto: Andreas von Gegerfeldt, Tidningen The Good Life) I rasande fart reser jag med ryggen mot mitt mål. Sitter på... Läs mer »


Premiär för Alexandras Odyssé ikväll!

Ikväll går inte en utan två drömmar i uppfyllelse. Jag debuterar som dramatiker och skådespelare. Jag kan knappt klä lyckan... Läs mer »


Stora Feministpriset!

Trumvirvlar & serpentiner! Idag tilldelades jag det fantastiskt fina Stora Feministpriset! I hård konkurrens med beundransvärda  ”Raseriet” som rattas av grymma Amie... Läs mer »


Föreläsningar

Alexandra har föreläst runt om i världen på flera… Läs mer »

Läs mer

Moderator

Alexandra har presenterat Melodifestivalen, OS i Aten och Uppesittarkväll.

Läs mer

Böcker

Alexandra är författare till fem prisbelönta och kritikerrosade böcker.

Läs mer

Kontaktuppgifter

alexandra@pascalidou.se

Sweden: +46 70 894 05 94
Greece: +30 697 639 4944

ga('send', 'pageview');