ok ok

Blogg

Följ med på Boost Camp inför Beach 2017

Är väldigt trött och sover dåligt. Men så tänker jag att det snart är dags för min och Malin Berghagens Boost Camp på en sagolik kretensisk udde och då får jag kraft och energi. Det blir Yoga och meditation, vandring och kampsport, pepp- och kreativitetsknep, gruppövningar och inspirationsföreläsningar, sol och bad i kristallklara vatten, gudomligt god mat och mycket skratt med ett underbart gäng nya vänner. Avresa 28 maj 2017.  Anmäl er nu HÄR. Allt ingår i priset plus överraskningar.

Kommentera • 8 Kommentarer

Words are weapons.

We got enough. So we did a short film on free speech and hate speech. On racism and sexism. And our duty to fight for diversity and democracy. This is a wake-up call. We’ve been snoozing to long. Take three minutes.

And here is a shorter version:

Feel free to share if you want. Or share you experiences and thoughts. Thank you.

Kommentera • 10 Kommentarer

Grattis på Kvinnodagen 2017

Grattis alla systrar på Internationella Kvinnodagen. Och bröder. Och alla allierade i kampen för en jämställdhet som omfamnar flera. Tack för att ni väjer för fascistoida fallgropar och populistiska piruetter som ämnar söndra och splittra och försöker få oss att backa. Här kan ni läsa min artikel i DN. Tack till Vlora Makolli, Aftab Soltani, Sabrine Jaja och alla andra som ställde upp. Tack till Terrafem, Bernadita Nunez, Debbie Nujen Tack till Kvinna till Kvinna och Lena Ag och Christina Hagner och Streetgäris och alla andra som kämpar outtröttligt. Tack till er som gick före och er som kommer efter. Förr eller senare har vi hela lönen, halva makten, rätten att styra över våra egna kroppar, tillträde till makten och trygghet i det offentliga rummet.

Idag arrangerar Timbro ett seminarium om skatter med sex talare. Inte en enda kvinna sitter i panelen. Inte ens moderatorn är en kvinna. Till Timbros försvar kan man addera att de aldrig kallat sig för en feministisk tankesmedja men kom igen grabbar – det är 2017 och vi lever i världens mest jämställda land. Och vi betalar också skatt och brinner för frågorna. Och jag känner personligen en massa kompetenta liberala, konservativa kvinnor som skulle kunna kvala in.

I DN läste jag också Roland Paulsen som recenserar en liberal podcast. Jag respekterar verkligen dessa herrar som utmärkt sig för sin intellektuella förmåga och verbala virtuositet men blir ändå bedrövad över att de hänfaller åt att snacka om Kajsa Ekis Ekmans bröst när de kritiserar hennes åsikter. Och de sitter inte i någon underjordisk moské i någon perifer moské. De är alla tre mäktiga, tongivande samhällsdebattörer. Med andra ord har vi en bit kvar innan vi kan luta oss tillbaka. Vi får föra kampen på flera fronter – från förorterna till maktens mansgrottor.

Hur firar ni idag? Vad kämpar ni för?

STOCKHOLM 2016 04 04
Alexandra Pascalidou, mitt kvarter
Foto: Hilda Arneback / DAGENS NYHETER

Kommentera • 20 Kommentarer

En minnesvärd majvecka i solen – anmäl er nu!

Hade en fantastisk föreställning igår på Göteborgs Stadsteater med publik som stod upp och skrek: ”Det här var det bästa vi sett!” Och män grät som barn och folk skrattade och applåderade och pratade i pausen om vår tids stora frågor. Teater när det är på riktigt.

Idag längtar jag till min och Malin Berghagens BoostCamp med Yoga, Kampsport, vandringar, inspirationsföreläsningar och kreativitetsövningar. På mytomspunna Kreta ligger en sagolik udde med kristallklara vatten och kritvita stränder och väntar på oss. Avresa 28 maj. Allt ingår i priset.  HÄR kan ni anmäla er!

Så här spralliga kommer ni vara efter en vecka med oss:

Kommentera • 4 Kommentarer

Vad riksdagsleda(m)oten Hanif Bali borde göra istället för att bedriva krig

God morgon denna grådaskiga tisdag från en tvättstuga som doftar liljekonvalj. Igår låg jag däckad i vinterkräksjukan med hög feber och allt vad det innebär. Det var trist för jag fick avboka intervjuer jag skulle gjort och ett par viktiga möten. Jag har  ju svårt för att bara ligga i sängen och vänta på att bli frisk. Men jag fick fullt upp ändå. Dessvärre med något som förvärrade mitt tillstånd.

Den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali som även sitter i partistyrelsen hade nämligen, återigen, formulerat ett hånfullt tweet som kom till min kännedom sent på söndag kväll eftersom mannen inte ens har ryggrad att tagga mig när han nämner mitt namn. Han är som de där skolgårdsmobbarna som snackar bakom ryggen och hetsar sitt skräniga gäng att kasta sten. Uppvigling, kallas det. Så fick jag, sent omsider, reda på vad han formulerat igen.

Senast för bara ett par månader sedan kallade han mig ”ärkesopa” och även om jag är van vid att bli översköljd av skit, rena lögner och rykten så tyckte jag att epitetet var osmakligt – i synnerhet med tanke på att det kommer från en folkvald riksdagspolitiker som är satt, att för våra skattepengar, göra det här landet bättre. Inte sämre. Att förminska och avhumanisera livs levande människor till sopor leder tankarna till en tid som jag trodde förpassats till historiens sophög.

Nyligen nämnde jag just honom i mitt tal om yttrandefrihet i EU-kommissionen när jag talade om tangentbordskrigarna som piskar upp hatet och gör människor till måltavlor. De som missbrukar och missförstår den grundlagsfästa yttrandefriheten och blundar för dess begränsningar.  HÄR kan ni se det efter 11 minuter. Men lyssna gärna även på The Guardians briljanta chefredaktör på samma tema. 

Nu använde han sig återigen av sin utslitna härskarteknik med avsikt att framställa mig som en värdelös nolla. Det är inte heller något nytt. Jag har mött de där männen i hela mitt liv. Från skolgården till maktens korridorer. De försöker förödmjuka och förnedra en för att de inte förmår hålla en värdig ton eller leverera saklig kritik utan att gå till personangrepp.

Hanif Balis signum är hans systematiska, hatiska och hånfulla tonläge mot alla han ogillar. Och de är många. Hans styrka består i  slagfärdig smutskastning som piskar på hans högljudda svans som inte drar sig för att skruva upp det redan uppskruvade tonläget och gå till massiv attack med hat, hot, rena lögner och fantasier om sina ”fiender”. I detta fall en ensam, hårt arbetande frilansjournalist som kämpar för att få livet att gå ihop. Utan en fet riksdagslön och förmånerna som följer med den, utan assistenter och partistyrelser redo att backa upp sin verbala värsting när han återigen viftar med sina retoriska järnrör.

Och jag begriper inte, i dessa tider när världen står stum inför flödet av fake-nyheter, lögner, metasanningar och eskalerande polarisering, hur ett demokratiskt parti kan låta honom hållas. Hur de kan ge hans grymhet grönt ljus? Det är en bumerang. Förr eller senare kommer ju allt detta drabba dem själva.

Och jag begriper inte hur en politiker på så hög nivå kan ägna så mycket värdefull, skattefinansierad tid åt att trakassera enskilda medborgare istället för att ägna sig åt att lösa samhällsproblem. Varför använder han inte sin tid och energi åt att utarbeta konstruktiva visioner för vårt land?

Istället för att ägna hela sin måndag och nu även tisdag åt att förnedra mig borde han ju ta tunnelbanan till förorterna för att försöka finna lösningar för frustrerade föräldrar, elever, lärare, ambulansförare, poliser och socialarbetare. Han borde bekämpa kriminaliteten och knarkhandeln som blivit en försörjningskälla för vissa. Han borde bekämpa tillgången på vapen och vända den onda våldsspiralen som skördar unga liv. Han borde påskynda processer för att barn med diagnoser ska få utredas i tid och se till att socialtjänsten får stöd i sitt arbete med barn som växer upp i hem med missbruk, misshandel och missförhållanden.

Istället för att bedriva krig på sociala medier på skattebetalarnas bekostnad och slå sig för bröstet över att ha vunnit en strid mot mig borde han besöka äldreboenden och flyktingboenden för att försöka förstå problemen. Han borde träffa journalister, författare, konstnärer som ser sin yttrandefrihet kraftigt beskuren av hans hatpredikanter till följare. Han skulle kunna utarbeta metoder för att förenkla integrationen och introduktionen för de nyanlända. Se till att stärka svenskundervisningen och garantera att invandrar- och flyktingbarn någon gång får träffa lekkamrater som har svenska som modersmål. Han skulle kunna slipa ner segregationens trösklar och förena människor istället för att splittra dem. Han skulle kunna ta kampen mot diskriminering på arbetsmarknaden och mot mobbing på skolor och arbetsplatser. Han skulle kunna besöka moskéer för att diskutera deras oro för rekrytering till terroristnätverk eller kvinnoorganisationer för att diskutera hur man kan motverka hedersproblematik och förtryck. Han skulle kunna träffa unga kvinnor för att förstå hur han kan stärka dem, få dem att känna sig tryggare och ge dem råd om hur de kan parera härskartekniker och hatkampanjer. Han skulle kunna ta strid mot rasism, antisemitism, islamofobi, HBTQ-hat och hatbrott. Han skulle kunna träffa alla dessa moderater som slutat sympatisera med hans parti och nu söker tillflykt i andra alternativ.

Det finns så mycket han skulle kunna och borde göra för sin feta lön ämnad för annat än förvränga, förtala, förnedra. Det är hans plikt som politiker. Det är hans skyldighet, inte minst mot sina egna väljare som röstat fram honom och förväntar sig mer än polemiserande pajkastning på sociala medier.

Nu ska jag hämta min rena, väldoftande tvätt. Jag ska ta en het, härlig dusch och försöka göra mitt bästa för att göra den här världen vackrare och värdigare. Jag ska sprida kärlek, tacka alla som stöttar och backar och peppar. Jag ska skriva böcker och artiklar, göra intervjuer och förbereda mig för morgondagen när jag spelar i min ”Alexandras Odyssé” tillsammans med ett 20-tal andra talanger på Göteborgs Stadsteater. En föreställning om hoten mot vår yttrandefrihet, demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter. Publiken skrattar och gråter och jublar och vi får så mycket kärlek som överskuggar dess motsats. Jag ska fortsätta kämpa mot mörkerkrafter, machomonster och mobbare. Jag ska fortsätta ryta ifrån och blottlägga mobbing. Oavsett om den drabbar mig eller dig. Det borde alla som drabbas  göra. Säg emot. Säg ifrån.

Kommentera • 89 Kommentarer

Följ med på resan!


(foto: Andreas von Gegerfeldt, Tidningen The Good Life)

I rasande fart reser jag med ryggen mot mitt mål. Sitter på tåget från Göteborg till Stockholm och mår illa av att åka baklänges. Igår spelade vi ”Alexandras Odyssé” igen och publiken grät, skrattade och bjöd på stående ovationer. Flera stod kvar efteråt och berättade att de aldrig förr blivit så drabbade och berörda av en föreställning. Några kunde inte sluta gråta. Ni måste passa på att se den. Det är en banbrytande föreställning på så många sätt. Från ensemblen och dess unika mångfald till berättelsen och det kaos som utspelar sig på scen och speglar vår tid som spretar och sliter i oss. Här kan ni boka biljetter. 

Häromdagen gästade jag bästa Malou von Sivers i ”Efter tio” och talade om konsten att förverkliga sina barndomsdrömmar, om fattigdom och rikedom, om dubbeldebuten. Det har rasat in underbara mail. För er som missade – Klicka Här:

Här finns också ett klipp från vårt samtal med socialförsäkringsministern Annika Strandhäll om de ökade inkomstklyftorna som jag varnat för ända sedan jag fick lite luft i det offentliga rummet. Ministern själv har både egna erfarenheter av sin uppväxt med en ensamstående mamma i Bergsjön och ett engagemang. Så jag hoppas de gör något. Titta här. 

Nu måste jag läsa in mig på dagens ämne – resor. Jag leder snart Grand Travel Awards på Grand Hotel i Stockholm med VDar för bl.a. SAS, SJ, Finnair och rockstjärnehoteliern Petter Stordalen. Jag älskar resebranschen och resor är det enda jag önskar mig och drömmer om. Snart är det dags för min årliga Pascalidous Powerweek & Boost Camp med Malin Berghagen som gästlärare i år.  Här kan ni läsa mer och anmäla er! Den 28 maj lyfter vi från tre städer i Sverige. Vi är en exklusiv liten grupp och bor på lyxiga Porto Elounda vid en magisk kretensisk vik med turkosgrönt vatten. Vi tränar ungefär fyra timmar om dagen, morgon och kväll. Det blir Yoga, meditation, kampsport och lek. Jag föreläser om allt från hur vi kan använda oss av de grekiska gudarna och mytologin i vår vardag och leder kreativitetsövningar och samtal. Vi solar, badar, vandrar, skriver och läser och äter närodlat, makrobiotiskt. Allt ingår i priset. Det är sjätte året i rad jag ordnar denna resa och både jag och deltagarna växer några centimeter och är som nya människor efter bara en vecka. Ni som deltagit förut får dessutom rabatt! Anmäl er nu för platserna är begränsade!

 

 

 

 

 

Kommentera • 14 Kommentarer

Premiär för Alexandras Odyssé ikväll!


Ikväll går inte en utan två drömmar i uppfyllelse. Jag debuterar som dramatiker och skådespelare. Jag kan knappt klä lyckan och tacksamheten i ord. Så jag hoppar det och konstaterar bara att detta är det roligaste jag gjort. Det har jag sagt förr men det var innan jag gjort teater. Att få skriva repliker, scener, dialoger och monologer. Att få fånga vår tid. Att få stå på scen och få regi av bästa regissören Anna Ulén, regiassistent Jenny Swärdsäter och lyftas av bästa konstnärlige ledaren Pontus Stenshäll. Att se mina skapelser få kött och blod och kläs av scenografen Charlotta Nylund. Att se mina karaktärer leva upp och nå ut genom magiska skådespelare som Carina M Johansson, Kim Theodoridou, Magdi Saleh Melina Tranulis, Johan Karlberg, Erik Hedberg mfl. Att se kören enligt antikens arketyper förmedla folkets och förnuftets röster på scen genom de fantastiska färska skådespelarna Rasha, Nawar, Ali, Hussein, Julia, Marcus, Viana, Cecilia, Katerina från Angered, Biskopsgården, Hammarkullen, Bergsjön, Syrien, Irak, Jordanien, Kurdistan, Grekland, Bolivia, Borås, Argentina – det är ren magi. Att dansa och sjunga och gråta till fenomenala Kristina Issas och Emils musik och sång. En ynnest.

Vi har haft så roligt under den här resan. Det har varit tufft med långa dagar och tuffa repetitioner och jag har sörjt strykningar i mitt manus och undrat över scener men teater är teamwork. Det är att släppa kontrollen, lita på andras omdöme och låta dem göra sitt jobb. Från karaktärernas klädsel till tonläge till spelstil som blir ett annat än i mitt huvud.

Ikväll är det premiär och nerverna är på helspänn. Geléfyllda knän och hjärtklappning sen frukost. Jag är så oändligt tacksam och glad över att ett tjugotal vänner från Stockholm kommer idag och lika många imorgon. Ert stöd är mitt allt och jag kommer aldrig glömma er. Ni andra är alltid välkomna. Vi spelar till den 5 april och jag lovar att ingen går ifrån den här föreställningen oberörd. Här kan ni köpa biljetter. All kärlek till er. Kämpa på och våga tro på att drömmar förverkligas förr eller senare. Det enda som krävs är hårt arbete och tillit. (Här kan ni läsa en längre artikel med mig i Faktum. Foto: Per Englund)

Kommentera • 13 Kommentarer

Stora Feministpriset!

Trumvirvlar & serpentiner! Idag tilldelades jag det fantastiskt fina Stora Feministpriset! I hård konkurrens med beundransvärda  ”Raseriet” som rattas av grymma Amie & Fanna och ”Arga Flickor” av Wendy & Francis och journalisten och författaren Lisa Bjurwald.

Motiveringen lyder:

Alexandra Pascalidou är vinnare av Stora feministpriset 2016 med motiveringen:

Journalisten, feministen och antirasisten Alexandra Pascalidou har varit en tydlig röst i svensk offentlighet sedan 1995 då hon klev fram i rampljuset som programledare för dåvarande SVT-satsningen Mosaik. Vid sidan av programledarskap har Pascalidou sedan dess verkat som moderator, författare, krönikör och reporter i vitt skilda genrer som sport, kultur, underhållning, ekonomi, samhälls- och debattprogram. 

I dagarna tar hon själv plats på scen med avstamp i sin uppmärksammade bok ”Kaos – ett grekiskt krislexikon” i regi av Anna Ulén på Göteborgs stadsteater. Få, om någon nu verkande svensk journalist, kan uppvisa denna bredd. 

Alexandra Pascalidou har genom den uppmärksammade SVT-produktionen ”Vi kallas tiggare”, som sändes 2016, visat att inga frågor är för svåra att ställa om de som får frågorna behandlas med respekt och värdighet. 

Därmed anser vi att Pascalidou också besvarat den återkommande frågan om vem som kan prata om vad i offentligheten. Med jämlikhet som utgångspunkt blir all journalistik bättre. Alexandra Pascalidou har starkt bidragit till detta genom sin hela sin gärning.

Klicka HÄR och läsa intervjun som Felicia Mulinari gjorde med mig.

Från djupet av mitt hjärta vill jag bara skrika ett stort och varmt tack till juryn, arrangörerna, den kärleksfulla publiken, de nominerade som också är vinnare, till Femper och alla Femdefenders världen över och Kvinna till Kvinna och Terrafem och alla er jag samarbetat med genom alla år och alla er systrar och bröder och eldsjälar som sliter och kämpar i motvind och alla på SVT och SR och andra medier som gett mig chansen att förverkliga mina visioner och ambitioner. Till alla er som öppnat upp och slagit näven i bordet och kavlat upp ärmarna. Och till min heroiska mamma, mina systrar och min dotter och alla andra feminister och humanister men också de blivande och de kommande. Kämpa på. Stötta varandra. Det finns alltid någon där ute som ser och inspireras av er. Det finns alltid någon där ute som tänker: kan hon, kan jag.

Det finns alltid någon där ute som är redo att ge upp tills hen kommer att tänka på just dig och genom dig få ytterligare lite kraft och mod och jävlar anamma. Vi lever i en tid där varenda mikroskopisk handling kan göra stor skillnad. Varenda ynklig liten protest kan få flera att vända. Ni är viktigare än ni tror. Det här priset är till er alla. Tack.

(Den här flickan på bilden hade det tufft. Någon gång när jag är gammal kommer jag våga berätta allt. Men mest av allt just nu skulle jag vilja kunna viska till henne att allt kommer bli bra en dag. Hon som aldrig någonsin skulle vågat drömma om allt framtiden bar i sin famn.)

Kommentera • 97 Kommentarer

Europas vita mardröm

Tänk dig att du flytt från krig, kriser, katastrofer. Tänk dig att du riskerat livet över havet. Att du gett dina sista besparingar till smugglare som lovat dig en framtid. Tänk dig att du hamnar på en flyktingförläggning i Europa.Du är en av tusentals på en liten, lamslagen grekisk ö. Du bor i ett tält ämnat för sommarvärme. Och plötsligt, för första gången i ditt liv, får du uppleva snö och iskyla. Utan el och varmvatten. Utan kontanter och kontakter. Utan utvägar. Tänk dig att du och dina barn, din gravida fru, din sjuka mamma måste köa i en timme för en bit bröd. Utan stövlar och fleecekoftor och jackor i en kyla du aldrig förr upplevt. Och tänk dig då att det samtidigt sitter människor i uppvärmda, välfungerande hem i fredliga välfärdsländer och klagar över kaos, kris och kollaps. Hos dem.

Vår tid är fylld av paradoxer. En annan paradox, ironisk därtill, är att EU döpt det som skulle varit temporära flyktingförläggningar till ”Hot Spots”. Där människor nedbäddade i snömassorna fryser ihjäl. För att 28 EU-länder inte förmår fördela ansvaret. Så de är kvar i det kriskrossade landet där  lokalbefolkningen sedan länge går på knäna ekonomiskt efter ytterligare nedskärningar och skattehöjningar nu även ser sin enda inkomstkälla – turismen – tryta.

Just nu, på lilla Lesbos, finns ca 3500 människor som lever under omänskliga förhållanden. Många av dem har förlorat sina nära och kära antingen innan eller under flykten. Många är sjuka, funktionshindrade, krigsskadade, gravida, traumatiserade. Alla är fängslade i en oviss tillvaro utan ljus i någon ända av tunneln. Samtidigt är hela Grekland just nu fullkomligt paralyserat av den s.k. ”vita mardrömmen”. Mamma Mia-öarna är avstängda. Elavbrott på flera öar. Folk häller havsvatten på gatorna för att kunna röra sig. Rapporter om tomma bagerier och butiker. Skolorna i hela landet är stängda. De hemlösa i storstäderna finner inte ens ett skrymsle i de få härbärgen som finns att tillgå.

Jag läser att de flesta volontärer och NGOs lämnade fältet för länge sen. Nu är dessa människor lämnade åt sitt öde. Övergivna. Bortglömda. Journalister får sällan tillträde till flyktingförläggningarna av regeringen. Då är det bra med direkta vittnesmål från dem som kämpar för att överleva. De som kan visa oss tragedierna tack vare teknologiska framsteg. En flykting från något afrikanskt land, sannolikt en gammal fransk koloni, har filmat och säger:

”Till och med deras hundar lever bättre. Till och med brottslingarna i deras fängelser lever värdigare. Varför? Vi är inga djur. Vi är människor. Se dessa människor. Människor som köar i kölden i en timme för en bit bröd. Människor utan värme i snötäckta tält. Är detta rimligt? Är detta logiskt? Det här är ett Guantanamo. Men vi har inte dödat någon. Varför behandlar ni oss så här?”

Här kan du se hela klippet.

Nu ska äntligen grekiska regeringen skicka ett krigsskepp där 500 av de 1000 som lever i sommartält på Lesbos ska få värma sig. Temporärt.

Europa 2017. Jag förväntar mig mer av er makthavare. Jag förväntar mig medkänsla, medlidande, medmänsklighet. Jag förväntar mig beslutsamhet och effektiv krishantering. Det är er plikt att agera.

 

Kommentera • 18 Kommentarer

En God Jul för flera…


Hej alla fina vänner. För att flera ska få en God Jul följer här några julklappstips. Skynda Fynda Faktum som säljs av hemlösa på Göteborgs gator & torg. Eller beställ hem hos sarah@faktum.se
Köp en bunt och dela ut som julklapp till vänner. Du får mig på köpet. Jag berättar bland annat om skräcken i dubbel debut som dramatiker & skådespelare snart i ”Alexandras Odyssé” på Göteborgs Stadsteater. Tack förresten för fantastiska foton av bästa Per Englund. Tack Faktum för allt ni gör!

Mitt nästa julklappstips är att du kan göra skillnad genom att bli en Femdefender genom Kvinna till Kvinna. Om du inte orkar kan du bara stödja andra som driver kampen för kvinnors rättigheter i krigs- och konfliktzoner och för kvinnor på flykt som är de mest sårbara. För kvinnor som våldtas när de flyr sina sönderbombade hem. För kvinnor so behandlas som ägodelar och handelsvaror. För kvinnor som kämpar i motvind mot tvångsgifte, könsstympning och våld i hederns namn. Det jag kallar för skamvåld. För det finns ingen heder i att misshandla och mörda kvinnor som vill leva som fria, jämlika individer. Det finns ingen ursäkt för förtrycket – varken religion eller kultur eller vad de nu skyller på. Köp T-shirtar, väska eller stötta bara. En liten peng gör stor skillnad. Klicka här.

Eller anmäl dig som Mentor för unga människor som saknar vuxna förebilder och dörröppnare. Eller skänk en julgåva till mentor.se. Klicka här. 

Det finns så klart en rad andra organisationer, verksamheter och volontärer man kan stödja och de flesta gör ett ovärderligt arbete för en värld där klyftorna och polariseringen ökar. Inga ungar blir lyckligare av mer än ett par julklappar som hamnar i högar. Men många ungar blir långsiktigt lyckligare av att vi alla bidrar till en värdigare värld. En värld där flera har tak över huvudet, mat för dagen, en hand att hålla i och en famna att falla tillbaka på när livet är hårt.

Eller varför inte rycka in under jul- och nyårshelgerna och hjälpa till på ett soppkök. Eller bjuda in någon som är ensam på middag. Det ska jag göra. Det finns mycket man kan göra. Ni vet bäst. Minns bara varför vi firar denna kärlekens högtid. Även om man inte är troende eller religiös var Jesus en oerhört inspirerande figur. Och Jultomten också. Han som nu framställs som en rosenkindad, skäggig, fullastad farbror men som ursprungligen var en mager man som delade ut mat till de hungriga.

God Jul, vänner. Må ni omhuldas i kärlek och ljus.

Kommentera • 11 Kommentarer
sm1
Journalist, programledare, författare, föreläsare. Bloggar om livets lustar och laster, om magiska möten, moderskapets mysterier, media, människovärde och mångfald. Om konsten att skriva sitt eget livsmanus, gå sina egna vägar och skapa vingar som bär över världen. Vi får följa med på allt från träningsläger till teaterföreställningar, från dramatiska demonstrationer till glittriga galor. Här blandas tips och tricks, recept och resor, ghetto och glamour, politik och passion.

Sök

Senaste inlägg

Följ med på Boost Camp inför Beach 2017

Är väldigt trött och sover dåligt. Men så tänker jag att det snart är dags för min och Malin Berghagens... Läs mer »


Words are weapons.

We got enough. So we did a short film on free speech and hate speech. On racism and sexism. And... Läs mer »


Grattis på Kvinnodagen 2017

Grattis alla systrar på Internationella Kvinnodagen. Och bröder. Och alla allierade i kampen för en jämställdhet som omfamnar flera. Tack... Läs mer »


Föreläsningar

Alexandra har föreläst runt om i världen på flera… Läs mer »

Läs mer

Moderator

Alexandra har presenterat Melodifestivalen, OS i Aten och Uppesittarkväll.

Läs mer

Böcker

Alexandra är författare till fem prisbelönta och kritikerrosade böcker.

Läs mer

Kontaktuppgifter

alexandra@pascalidou.se

Sweden: +46 70 894 05 94
Greece: +30 697 639 4944

ga('send', 'pageview');