ok ok

Blogg

New York Times Democracy Forum 2016

img_4486
Nyss landat efter några intensiva och inspirerande dagar på New York Times Democracy Forum som för fjärde året i rad bjöd in vår tids tänkare, makthavare och aktivister till en fyra dagars övning i Aten och på Costa Navarino på Peloponessos. Tema för i år var religion, pengar, migration och demokrati. Alla, från  Greklands högerkonservativa president till Italiens fd premiärminister Mario Monti och Nobelpristagaren Paul Krugman, var eniga kring att ett av vår tids största hot är de växande inkomstklyftorna och ojämlikheten som fördjupats med den kroniska krisen. De flesta uttryckte även sin oro över att känslor, rykten och lögner dominerar debatten och att allt fler förbiser fakta. Ett exempel flera gav var den brittiska folkomröstningen där falska siffror pumpades ut från Brexit-anhängarna. Den känslostyrda debatten är ett led i populismen som förgiftar samhällsklimatet. På båda sidor Atlanten och i olika ideologiska läger. Huvudperson trots sin frånvaro var givetvis fenomenet Donald Trump som upplevs som ett stort hot på många plan. Jag ska skriva en artikel om detta i dagarna så länk kommer snart. Tills dess blir det bilder. Bland annat med min journalistiska förebild Christiane Amanpour på CNN som privat överträffade mina förväntningar.
img_4516
Med Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman som blivit en vän efter alla våra krisdiskussioner:
img_4645
Med Achilles Tsaltas, NY Times Vice President Conferences och initiativtagare till detta demokratins Davos:
img_4507
Ett ganska lustigt inlägg kom från Zaha Hadids parhäst, arkitekten och libertarianen Patrick Schumacher, som konstaterade att den intellektuella eliten numera poserar som antikapitalister vilket sannerligen stämde med tanke på konservativa högerpolitiker som talade om kapitalismens konsekvenser med ekonomiska klyftor som får förödande konsekvenser. Hade svenska ledarskribenter varit på konferensen hade de anklagat alla för att vara vänsteraktivister. Inte ens den kontroversiella Yannis Varoufakis, Greklands fd finansminister och EUs enfant terrible, provocerade någon. Det är talande i sig.
Vi kopplade också upp oss med Edward Snowden som gömmer sig i Moskva. Jag ställde en enda fråga till honom som blev en nyhet. Jag undrade om han kommer rösta i amerikanska valet. Nu måste jag springa och hämta i skolan. Stor kram till er alla!

Kommentera • 3 Kommentarer

Mission completed- Tack vare er!

Hej på Er alla underbara! Imorse träffade jag mamman och bebisen igen. Hon blev så rörd när jag berättade om ert engagemang och har nu fått en fantastisk advokat i Debbie Nujen som ska företräda henne. Den grymma juristen Evin Cetin som tidigare hanterat flera fall med just thailändskor som farit riktigt illa följde med henne och gjorde en polisanmälan som tog flera timmar. Tack till er båda! Och tack till alla andra jurister och advokater som hört av sig och erbjudit sig att bidra.

Jag är överröst av mail och meddelanden från människor som vill hjälpa till.  Ni är många som erbjuder bebiskläder och prylar men jag har svårt att hantera det av praktiska skäl. Men jag ska nog hitta en lösning så småningom. Vill ni skänka en slant kan ni sätta in dem på Terrafems 90-konto 901068-7 eller swisha 1234652467 och markera med Elicia Jasmine så får mamman pengarna. Terrafem kommer också hjälpa mor och dotter med temporärt boende så de slipper sova på Thaimassagen. Allt kommer att bli bra tack vare er omtänksamhet.

Vissa undrar hur jag fick reda på allt. Det är enkelt. Jag frågade bara hur mamman mår. Tre små simpla ord som gör stor skillnad. Jag har träffat människor som blir omtumlade när jag frågar. För det kan gå dagar och veckor utan att någon frågar dem hur de mår. En så enkel fråga borde vi använda flitigare. För det finns alltför många kvinnor där ute som lever i utsatthet och behöver hjälp. Det finns alltför många sårbara, ensamma själar som behöver lätta sitt hjärta. Oftast behöver man inte mobilisera och agera så mycket som denna gång. Oftast räcker det att man lyssnar. Så tack för allt. Tack Debbie och Evin och Terrafem och alla ni som läser och delar och kommenterar och erbjuder er. Tusen tack från både mamman och mig. Ta hand om varandra.

Kommentera • 7 Kommentarer

Brev till våldtäktsmannen som går fri

Hej Marc. Sätt dig ner. Och läs.

För några timmar sedan gick jag till Thaimassagen för att lindra min onda nacke. Där satt en thailändsk kvinna med blank blick och en två månaders bebis i famnen. En bedårande liten flicka som spände sina glittriga svarta ögon i mig när jag lyfte upp henne i mina armar. Jag frågade hur de mådde. Det var då ägarinnan började berätta. Att flickan var frukten av våldtäkterna du Marc utsatt mamman för. Den ensamstående fyrabarnsmamman från Trang i Thailand som kom till Sverige för att jobba ihop pengar till sina ungar. En ung kvinna som kom med tomma fickor men med starka nypor som direkt finner de ömma punkterna. Henne plockade du upp en dag på jobbet. Efter att ha träffat henne en enda gång. Då sa du via en tolk att du älskade henne och ville gifta dig med henne och försörja hennes barn och skaffa nya. Sen plockade du upp henne på jobbet och körde henne långt in i skogen bortom Nynäshamn. Eftersom hon varken kan svenska eller engelska hade hon svårt att uttrycka sin oro. Hon vädjade på thai men du körde vidare tills ni kom till en isolerad stuga. Där tog du ifrån henne mobiltelefonen och sedan våldtog du henne. Om och om igen. En kvinna som inte vet var hon befinner sig. Som inte kan tala för sig. En mamma som lämnat sina barn för att kunna ge dem ett bättre liv. Och hon fick ingen mat förrän på tredje dagen då du plockade fram lite spaghetti och korv och vatten. Sedan körde du tillbaka och dumpade henne i Spånga. Utan fungerande mobiltelefon. Utan pengar. Utan papper.

Dagen innan hon skulle återvända hem insåg hon att hon var gravid. Nu kunde hon inte åka hem till byn. Ägarinnan förklarar att de skulle döda henne. Om hon kom hem och spred skam över släkten. Och våldtäkt är inget man pratar om. Så hon stannade här och fick läkarvård tack vare en kyrka som hjälper papperslösa. Både hon och ägarinnan försökte förgäves nå dig flera gånger. Men du vägrade svara. Medan hon ammar er dotter berättar hon om de två alternativ hon övervägde efter förlossningen – att ta sitt liv eller åka till Bangkok och lämna flickan på ett barnhem innan hon åker hem till sina barn. Men det där lilla livet vände på allt. Ägarinnan som själv har fyra barn låter dem sova på massagestället och hon har köpt en vagga och bebiskläder. Och hon har fortsatt jaga dig i telefon. Tills du en dag dök upp. Du tittade bara på den nyfödda och sa: ”Det där är inte mitt barn. Det ser man ju. Det är en svartskalle”.

Och du gick utan att lämna ett blöjpaket eller en nalle trots att du har massor med pengar. Och bor i flott våning på Östermalm när du inte frihetsberövar en hjälplös kvinna och våldtar henne medan hon ber och bönar med de enda tre ord hon kan: no/ please/thank you.

Ägarinnan berättar att hennes massagesalong ibland känns som en kvinnojour. Thailändskor som misshandlats och kastats ut av män kommer hit och ber om hjälp. Svenska män. I världens mest jämställda land. Män som behandlar hjälplösa, ofta papperslösa, kvinnor som sina slavar. Kvinnor som oftast inte har någon att vända sig till. Därför uppmanar ägarinnan sin egen tonårsdotter att bli journalist eller advokat för att hjälpa alla dessa kvinnor.

När flickan, din dotter, som ska döpas till Elicia, Jasmine, somnar får jag massage av mamman. Jag känner sorgen och sårbarheten i hennes händer. Innan jag går får jag alla dina uppgifter. Jag återvänder med en kasse bebiskläder och löftet om att hitta en advokat som kan få dig att göra ett faderskapstest. Jag söker en advokat som kan hjälpa denna kvinna anmäla dig Marc. För våldtäkt och frihetsberövande och de brott du begått. För såna som du ska inte gå fria Marc. Inte i mitt Sverige 2016.

P.S. Namnet är fingerat.

 

 

Kommentera • 73 Kommentarer

Kristallen 2016

_DSC2123
Så kom äntligen dagen vi väntat på så länge. Vi var nominerade för bästa TV i kategorin Aktualiteter/Samhälle med trilogin ”Vi kallas tiggare”. Det var nervöst och vi hade tunga motståndare i Musse Hasselwalls mobbingserie i UR, Soran Ismails ”Absolut Svensk”, Nyhetsmorgon, Breaking News med Filip & Fredrik. Precis innan TV-sändningen drog igång gick jag fram till Soran och gratulerade för nominering och grymt jobb och lyckönskade honom. Fem minuter senare stod han på scen med en Kristall. Men jag var nöjd för jag fick precis min lax serverad och hade ändå inte lust att låta maten kallna på tallriken. (En variant på surt sa räven) Men sanningen är att vi ändå känner oss som vinnare. Att miljoner människor sett serien om den mest försummade, förnedrade, förödmjukade, förtryckta minoriteten i Europa som inte direkt är någon folklig flirt är en seger i sig. Att hundratals människor kommit fram på stan för att tacka för att serien fått dem att tänka till, att omvärdera, ett reflektera – är en seger i sig. Att idoler som professor Hans Rosling kommer fram och hyllar serien och en massa andra människor jag håller högt men också folk som skriver till mig om hur de ändrat attityd, inte nödvändigtvis till tiggeriet som fenomen men till människorna som tvingas sitta där – det är en seger i sig. Så tack alla för kristallerna ni dagligen strör ut.
_DSC2118
Galan var kul och jag njöt av mina underbara arbetskamrater som slitit hårt bakom kameran: Lisa Jarenskog, producent, Lisa Jonsson, redigerare och Martin Jönsson, projektledare på SVT Göteborg. Och fotografen Henke som inte rymdes på bild och mest av allt alla huvudpersoner – Cornelia, Catalin, Flori, Gabriel, Ramona, Clara, Bella och alla som vågade medverka och bjuda in oss i sina liv och alla hjälpare som kämpar i motvind – Linda, Pierre, Santo, Jonatan, Anna och alla andra.
14192092_1344165875608546_6342203706727299255_n
Och jag kände mig väldigt vacker tack vare stylisten Niklas Berglind  som hittat det jag drömde om – en enkel, vit klänning av svenska klädmärket Greta. Örhängen och ring från SIF Jakobs /Starstudio, Min kompis Teodora Kababji kom hela vägen från Märsta för att sminka och fixa mitt hår. Väskan är köpt i någon second hand för hundra år sedan. Jag hade aldrig använt den men nu åkte den fram för att den hade en Kristall. Fick jag ingen på scen skulle jag i alla fall ha en egen. Och den var som ett knoghjärn ifall jag skulle behöva slåss med kampsportaren Musse Hasselwall. Istället fick Paolo Roberto smaka på en käftsmäll. Vi brukar nämligen alltid sparras när vi möts. Nu mindes han när vi under OS i Aten 2004, då vi båda jobbade för SVT, sparrades en morgon och jag råkade kicka honom mellan benen. Sedan dess har jag fått äta upp det.

Efteråt hängde jag mest med vackraste Gina Dirawi och snackade teater. En utmaning som vi båda har framför oss.Tack till er alla.
_DSC2936

Kommentera • 7 Kommentarer

Snabb sommarrapport innan höstlöven faller

IMG_3675

Hej alla vänner och hoppas sommaren behandlat er väl. Jag har varit i Grekland, badat, umgåtts med vänner, städat och röjt hemma i Aten, gått på antika teatrar och konserter under bar himmel, hälsat på vänner på Hydra och dansat på Mykonos.
IMG_3676

Men vi har också hjälpt till i soppkök och hälsat på temporära flyktingläger som får hjärtat att stanna en stund. Barn som flytt krig och hamnar i ett tält i +36C i väntan på ett vanligt liv. Barn som förlorat föräldrar, anhöriga, sina barnrum och nallar, sina vänner och ändå har kraften att springa runt och skratta när de leker med trasiga cyklar och enögda dockor.

I Almedalen mötte jag Safinaz. Hon var solskenshistorien som rörde alla till tårar när hon berättade om sin flykt från Syrien, via flera månaders väntan i Grekland innan hon slutligen landade i Sverige och fick jobb på ett svenskt IT-bolag som programmerare. De hittade ett boende i Alby och livet såg ut att ordna sig efter tio månader med anställning och en chef som lovordade henne. Nu får jag ett mail av henne där hon ropar på hjälp. För att hon ska utvisas till Grekland, det land hon först sökte asyl i. Grekland som sjunker allt djupare ner i den ekonomiska krisens abyss utan framtid. Mer än 500 000 unga grekiska akademiker har senaste åren lämnat landet och omplanterat sig i bl.a. Tyskland. För Safinaz är beslutet dödsstöten och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa henne.

Vi lever i de skarpa kontrasternas tider. Terrorattacker utförda av psykopater och vettvillingar som lutar sig mot religiösa vanföreställningar sår död och sätter skräck i människor. Oron har blivit en ständig följeslagare. Trumpologerna från andra sidan Atlanten normaliserar rasismen och kvinnohatet, misstänkliggör människor som avviker från normen 0ch polariserar stämningen. Igår var jag på en middag med läkare från NYC som försökte övertyga mig om att Trump inte är rasist eller sexist utan en fantastisk företagarsjäl som kommer lyfta USA. Brexit blottade också liknande klyftor. Politiken handlar numera mindre om klassiska, ideologiska vänster- höger-dimensioner och mer om inställningen till flyktingarna och farhågorna. Det är stanna eller stick-politik. Det är för eller emot mänskliga rättigheter. Under sommaren minskade jag kraftigt min aktivitet på Twitter och sociala medier. Jag uppdaterade härliga bilder på Instagram och drog mig för att kommentera samtiden. Mest för att hinna med de jobb jag åtagit mig. Men det gjorde mig gott och det gav mig en arbetsro jag inte upplevt på länge. Framför allt gjorde det mig mindre rädd och ledsen. Påhoppen avtog i kraft och frekvens vilket är både skönt och sorgligt. Tystnaden belönas. Och allt fler av mina vänner väljer att tiga. Vilket jag förstår och respekterar.

Nu måste jag städa hemma, skriva klart ett jobb och underhålla dottern. Vi gjorde en en fin fotografering för grekiska OK Magazine på Atens tivoli i somras som jag delar här. Stor kram på er alla och tack för att ni läser.

IMG_3680
IMG_3641
IMG_3645 (1)

Kommentera • 10 Kommentarer

Almedalen 2016

IMG_2661 (2)
Hej på er alla. Nu har jag slagit personrekord i antalet arbetstimmar under tre dagar i Almedalen. Från 8.00 till 22.00 nästan dagligen utan möjlighet att mingla och vingla förutom sista kvällen. Det har varit givande, tankeväckande, roliga dagar med varierande uppdrag. Jag har talat om EU med EU-ministern Ann Linde. Ett samtal som fick oväntade vändningar och som ni kan se HÄR. Och jag har modererat för Regeringskansliet och Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, ICA, Försvarsmakten,  Folkets Hus & Parker, Veidekke som iscensatte den coolaste bostadsdebatten med ideologiska dueller som jag modererade.

IMG_2663
Med Eva Röse talade vi om holistisk hållbarhet och det personliga ansvaret.

I DNs monter talade jag om det jag hatar att tala om och alltid hoppas det ska vara för sista gången. Nyligen blev artisten Pernilla Andersson påhoppad och utsatt för en hatstorm. Det är ytterligare bevis på hur lätt det är att hamna i hatarnas nät och bli måltavla för rasister och sexister. Kärleksbomba Pernilla på sociala medier som en motvikt och ett kvitto på att vi är flera och att kärleken segrar över hatet. HÄR kan ni se intervjun  i DN som chefredaktör Peter Wolodarski gjorde.

Igår gick jag för första gången ut och festade. Alla vägar leder till DJ Battle och vi dansade mot en blodröd natthimmel.
IMG_2684

Nu packar jag upp Almedalskläder och packar ner Aten-kläder. I gryningen lyfter vi mot +40C. Ni kan följa mina äventyr på Instagram, FB och Twitter. Här kommer då och då lite längre rapporter. Vi ses och hörs snart. Önskar er alla underbara dagar i solen med era nära och kära. Njut av värmen och unna er lata dagar!

 

Kommentera • 12 Kommentarer

Sista doppet innan jag kliver in i dimman…

IMG_2323
Hej fina ni. Hoppas ni haft en fin midsommar. Själv har jag varit på mitt älskade Kreta med min Melina och min bästis och hennes dotter tillika min guddotter Eva-Ariadne. Vi dök i kristallklara vatten, åt under fullmånen och stjärnhimlen och njöt av tystnaden. Nu är vi hemma i dimman igen. När vi landade i duggregnet sa pojken som satt bredvid oss till sin tatuerade pappa som hade två barn till:

-Pappa, kan vi inte bara åka tillbaka till Grekland?

– Nästa semester blir om fyra år. Då åker vi till Thailand. Om inte din mamma vill gadda sig. Då blir det semester om fem år.

Jag tänkte på alla de barn som inte har råd med utlandssemestrar. Ett sånt barn var även jag. Och vi hade inte heller tillgång till något lantställe. Vi stannade och svettades i betongen. Nu försöker jag få min dotter att inse hur privilegierad hon är som har en mamma med ett hem i ett annat hemland där solen alltid skiner och vattnet är turkosblått. Om inte annat försöker jag ingjuta tacksamhet och ödmjukhet i henne.

De närmaste tio dagarna ska jag jobba dygnet runt i Skåne och Almedalen innan det är dags för några dagars semester igen. Och då ska jag försöka träna lite också. Om jag hinner. Här kan ni läsa en intervju med mig om min syn på hälsa, träning, bantning och enorma mängder choklad som faktiskt är nyttigt.

I övrigt är jag skakad över mordet på Labours Jo Cox av en nazist, nationalist, terrorist eller vad man nu ska kalla den misstänkte som skrek ”Britain first”.  Jo Cox hade levt med hot i flera månader som polisen inte tog på större allvar. Nu segrade populismen personifierad av den rike, rasisten Nigel Farage i Storbritannien. Jag har slukat brittiska tabloider som är så vulgära i sin skräckpropaganda och rasistiska retorik att jag skämdes när jag köpte dem. Hade jag inte haft en deadline på en artikel om Georgien hade jag skrivit längre om detta. Nu – tvättstuga och storstädning och artikelskrivning. Kram på er alla.

Kommentera • 9 Kommentarer

Fredsduvorna i Gori, Georgien

En timme från Georgiens huvudstad Tbilisi, ligger Gori. Där råkade jag gå in på ett helt vanligt bageri:IMG_1954

Georgien är ett magiskt matresmål för alla som älskar mat och vin. Dessutom väldigt vackert. Vi åkte till Gori för att möta ”Union of Women of Invalides and lost Warrriors”. Det är kvinnor som tvingades fly sina hem i utbrytarregionen Sydossetien under den väpnade konflikten 1991 och sedan kriget 2008. Dessa kvinnor, internflyktingar som de kallas, bor numera i enkla små hus där de lever på 17 dollar i månaden och på att odla de jordplättar de tilldelats. De berättade hur de lämnade allt de älskar – sina hem, sina liv, sina döda på kyrkogårdar de inte längre kan besöka.
IMG_1971
Vi samlades hemma hos Nazi som dukat upp körsbär, aprikoser och jordgubbar från sin välskötta trädgård. Hon berättade hur hon fortfarande, efter alla dessa år längtar hem och drömmer om att återvända. En av hennes döttrar är kvar då hon gifte sig med en sydossetier. Det innebär att Nazi inte kan träffa sina barnbarn som bor i Sydossetien -bara 27 km bort. Trots att deras liv raserades finner kvinnorna kraften att bedriva fredsarbete genom dialog och samarbete över gränserna med sina forna fiender. De måste alltid träffas i ett tredje land och med tiden hoppas de kunna bygga broar och bädda för försoning. ”Alla dessa artificiella gränser och stängsel, de kommer allt närmare” säger Nino. Vi kallas fortfarande flyktingar. Efter alla dessa år ” suckar kvinnorna och deras ord ekar välbekant. Flykten förföljer sina offer. Oavsett hur många gränser man passerat eller hur långt man har hem. En kvinna berättar att hon satt på en buss när hon hörde en mamma varna sitt barn: ”Akta dig så att jag inte dumpar dig hos flyktingarna”. Och flyktingarna det är dessa kvinnor som också är georgier som bodde en bit bort.

Jag känner också igen mig i deras kroniska hemlängtan. Den som går i arv från generation till generation. Längtan som med tiden blir en imaginär, förskönande famn att vila i. Längtan tillbaka och till allt som gick förlorat. Och kraften som krävs för att börja om med tomma händer och slutgiltigt slå rot i främmande jord. Utan att blicka bakåt.

En annan kvinna säger att hon hade en gäst från Bhatoumi som blev imponerad över alla de små trädgårdar som flyktingarna byggt bakom sina enkla små hus. Han sa: ”Skicka några flyktingar till oss så att det kan blomma hos oss också”. 

När vi talat ett par timmar fyllde Nazi och hennes två barnbarn bordet med hemlagade, georgiska läckerheter: ost- och grönsakspajer,  inlagda grönsaker, sallader, köttgryta, fisk och hemmagjort vin. Allt hämtat från den egna lilla bakgården. Bokstavligt från jord till bord. Så fattiga och så generösa.IMG_1967IMG_1966

Fyllda av deras hoppingivande och helande freds- och försoningsarbete tog vi farväl och besökte Goris stora attraktion- Josef Stalinmuseet. Jag hakade på en grupp amerikaner som lyssnade när guiden Svetlana berättade om Stalins liv. Hur hans andra fru tog sitt liv, hur hans barn flyttade till Portland och Wisconsin, USA tills en dam sa att detta minsann var en privat guidad tur och jag fick inte tjuvlyssna. Jag ställde mig längre bak i salen och fortsatte tjuvlyssna när damen, nu än mer irriterat upprepade att guiden bara var till för dem. Exklusivt. Då gick jag iväg ensam och vidare i de stora, ödsliga salarna och det slog mig att snålhet inte handlar om hur mycket pengar man har på fickan. Lyckligtvis hittade jag mina underbara medresenärer Anna Serner och Lena Ag när de klev in i Stalins privata tågkupé.IMG_2006

Snart är det dags för sista middagen. Igår åt vi hemma hos Sveriges ambassadör Martina Quick och hennes make Leif. De är oerhört kunniga och trevliga och bor i ett fantastiskt residens. Vi följer deras krogtips och går på Café Litera. Hörs snart. Kram.

IMG_2020IMG_1952

Kommentera • 3 Kommentarer

Med Kvinna till Kvinna i Tbilisi, Georgien

IMG_1866
Hej vänner från ett varmt och vackert Tbilisi, Georgien och södra Kaukasus-regionen. På ett personligt plan är det en efterlängtad resa då mina morföräldrar som tillhörde den grekiska minoriteten pontier bodde vid Svarta Havet innan de deporterades. Det är så många ansikten på gatorna som påminner om min älskade mormor och morfar. Så många maträtter som påminner om min barndom i den grekiska bergsbyn där mormor kokade soppa på en spik.

IMG_1870
Det är ett fascinerande land jag kommit till tack vare mitt ambassadörskap för Kvinna till Kvinna. Jag är här tillsammans med generalsekreteraren Lena Ag och filminstitutets VD Anna Serner. Vi möter kvinno- och HBTQ-aktivister som kämpar i motvind i ett land tyngt av kyrkans och konservativa politikers föråldrade syn på kvinnor som objekt och reproduktionsmaskiner som man kan behandla lite hur som helst. Bara under två år mördades 60 kvinnor av sina män, fäder eller söner. I ett land med ungefär 3.5 miljoner invånare. ”Femicide” kallas morden på kvinnor som på allvar började uppmärksammas i medierna när en ung, kvinnlig professor mördades av sin ex.make mitt på ljusa dagen på universitetet. Kanske var det identifikationen – en bildad medelklasskvinna som föll offer på en offentlig plats. Sedan dess har rapporteringen ökat men dessvärre har rättsväsendet, attityderna och normerna förändrats föga.

När valrörelsen nu drar igång blir spelet smutsigare och retoriken råare. Det oförblommerade homohatet är en del av den nationalistiska narrativet som lider av demografisk panik. För det lilla landet måste ju växa enligt den heteronormativa hypotesen.

IMG_1867
Igår mötte vi 16-åriga Mira på ett skyddsboende där hon levt med sin bebis sedan i januari. Hennes bror och släktingar hotade henne till livet när hon blev gravid. Hennes mor som är yezidisk kurd stödjer henne när hon nu försöker slutföra sin skolgång medan hennes bror sitter i fängelse. Han greps när han var på väg att ansluta sig till IS i Syrien. När Mira berättar blir jag ställd. Hur blev brodern IS-anhängare när pappan var kristen georgier och mamman är yezidier – IS främsta måltavlor? Han hängde med andra arbetslösa killar i ett utarmat område, han konverterade till islam och värvades snart av extremister.

IMG_1871Idag mötte vi Natia – en imponerande människorättsaktivist. Hon berättar hur HBTQ-gruppernas vardag förgiftas av hat och trakasserier. Var tredje HBTQ-person har utsatts för fysiskt våld, enligt den skuggstatistik som hennes organisation WISG tagit fram. Själv har hon börjat träna Krav Maga för att kunna försvara sig. Vi pratade om rädslan och riskkalkylerna som hon och hennes vänner tvingas leva med i ett samhälle där hatbrott sällan leder till straff.

IMG_1916På svenska ambassaden berättade ambassadören Martina bland mycket annat om svenska par som kommer hit för att köpa bebisar genom surrogatmödrar. Sedan Indien stängt för surrogatmödraskap för utlänningar har efterfrågan ökat i Georgien. Nu utfärdar ambassaden ungefär ett pass i månaden till små svenska bebisar som burits av georgiska kvinnor. Det är ett komplicerat ämne som vi fick mer insyn i hos Anti-Violence Network där de bl.a. haft en surrogatmamma som födde tvillingar åt ett par. När tvillingarna dog vid födseln stämdes hon av paret som beställt barn. Jag skulle gärna göra en dokumentär om surrogatmödrarna här. Nu måste jag dock ta en dusch inför middagen med ambassadören. Mer information kommer snart.

Stor kram på er alla.

Kommentera • 3 Kommentarer

Nationaldagsfirandet 2016

Här kommer ett bildkollage från gårdagens Nationaldagsfirande som började på undersköna Skokloster med mitt högtidstal. Sedan fick vi flyga helikopter till Rinkeby där jag också höll tal och presenterade lokala eldsjälar – från nattvandrande mammor och basketpappor till inrikesminister Anders Ygeman och andra politiker. Låt nationaldagen bli den dag som förenar oss över alla gränser och där vi samlas och samtalar om gemenskap, inkludering, demokrati och mänskliga rättigheter. För Sverige – i framtiden.

IMG_1686
IMG_1698IMG_1707
IMG_1663
IMG_1688IMG_1642

Kommentera • 19 Kommentarer
sm1
Journalist, programledare, författare, föreläsare. Bloggar om livets lustar och laster, om magiska möten, moderskapets mysterier, media, människovärde och mångfald. Om konsten att skriva sitt eget livsmanus, gå sina egna vägar och skapa vingar som bär över världen. Vi får följa med på allt från träningsläger till teaterföreställningar, från dramatiska demonstrationer till glittriga galor. Här blandas tips och tricks, recept och resor, ghetto och glamour, politik och passion.

Sök

Senaste inlägg

New York Times Democracy Forum 2016

Nyss landat efter några intensiva och inspirerande dagar på New York Times Democracy Forum som för fjärde året i rad... Läs mer »


Mission completed- Tack vare er!

Hej på Er alla underbara! Imorse träffade jag mamman och bebisen igen. Hon blev så rörd när jag berättade om ert... Läs mer »


Brev till våldtäktsmannen som går fri

Hej Marc. Sätt dig ner. Och läs. För några timmar sedan gick jag till Thaimassagen för att lindra min onda... Läs mer »


box1

Föreläsningar

Alexandra har föreläst runt om i världen på flera… Läs mer »

Läs mer
box2

Moderator

Alexandra har presenterat Melodifestivalen, OS i Aten och Uppesittarkväll.

Läs mer
box3

Böcker

Alexandra är författare till fem prisbelönta och kritikerrosade böcker.

Läs mer

Kontaktuppgifter

alexandra@pascalidou.se

Sweden: +46 70 894 05 94
Greece: +30 697 639 4944

ga('send', 'pageview');