ok ok

Blogg

Alexandras Odyssé

Aldrig har jag varit så lycklig och så skräckslagen för en utmaning som för den jag nu tagit mig an. Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet. Kanske kommer jag få kalla fötter mitt i processen. Kanske hittar jag min hamn. Men ångesten har redan infunnit sig och jag kan knappt sova av oron. Här kan ni läsa mer om min förestående debut som dramatiker och skådespelare. Och Här. Och här haglar lovorden från presskonferensen som ger mig ännu mer prestationsångest. Här kan ni se presskonferensen Live.

Snart ska jag skriva hur uppdraget kom till mig. Det i sig är en liten föreställning med ingredienser av drömmar som dröjer och plötsligt besannas när man minst anar det.

Alexandra-Pascalidou-gor-teaterdebut-pa-Goteborgs-stadsteater-har-med-teaterns-konstnarlige-chef

Kommentera • 3 Kommentarer

Med drottningen för Mentor Sverige

Vad är väl en eftermiddag på slottet? För min del var det både nervöst och inspirerande när jag fick leda Mentors Årsstämma på Slottet inför drottningen, H&Ms Stefan Persson, Jan Carlzon, Annika Falkengren och andra tunga gäster. Lyckligtvis var det en massa kids där också och de fick mig att känna mig hemma. Jag talade om vikten av murbräckor och mentorer i tider då segregation och utanförskap ökar och mindes den där dagen när jag gick i sjuan i Rinkebyskolan och drottningen hälsade på oss. Drottning Silvia mindes besöket och blev rörd av berättelsen. Roy Fares utsågs till Ambassadör och mentorn Stefan som rott över Atlanten och hans adept Abdullah som kommit ensam från Afghanistan lämnade ingen oberörd när de berättade om sina möten.
IMG_073613240768_10153461416572001_9196528554571755675_n

Kommentera

Eurovision i vår stad

Hej på Er. Igår var jag på Eurovisions officiella öppningsceremoni i magnifika Gyllene Salen i Stadshuset. Carola, Loreen, Måns Zelmerlöw, Richard Herrey och Charlotte Perelli sjöng sina vinnarlåtar. Människor från hela Europa var där och när ABBAs Björn Ulvaeus talade om mörkerkrafterna som producerar antisemitism och homofobi var det många som jublade. Jag gratulerade Frans och gav honom en lyckospark. Killen verkar trygg och cool trots sin unga ålder och han är redan signad i en massa länder.

13125008_10153447155262001_1921029156218266714_n

Alla jag talade med älskar Stockholm som visat sig från sin vackraste sida. Dessvärre missar jag tävlingarna eftersom Melina och jag åker till Mallorca för att fira vår vän Malin Berghagen som fyller jämnt. Men ni håller mig uppdaterad på vad som sker.

Kommentera • 6 Kommentarer

Migrationens matematik i DN idag och det som inte rymdes

God morgon & God vecka fina vänner. Hoppas ni haft en fantastisk Valborg och Första Maj. Igår sände jag P1 Debatt som ni kan lyssna på HÄR. Om alkoholens kostnader och konsekvenser.

Idag kan ni läsa min artikel om Migrationens kostnader i DN Kultur. Vad kostar du lilla vän? Vilka räknas och vilka räknar man på? Väger vi in vapenförsäljningen som tvingar folk på flykt? HÄR kan ni läsa artikeln. Och här kommer viktiga poänger som inte rymdes:

Ekonomer har i decennier räknat på migrationens bidrag och bördor. Hos oss som är föremål för systematiska sifferexerciser infinner sig en viss trötthet. Att vi ständigt måste räknas på. Att vi faktiskt är plustecken även om vi ses som mobila minustecken. Att vi konstant måste övertyga omgivningen om vårt villkorade existensberättigande.

Vad händer om det visar sig att vi som kommit från andra länder inte är lönsamma? Är det Ättestupan nästa? Ska ni kasta oss i Östersjön? Returnera oss som defekta varor?

De kallsinniga kalkylerna reducerar liv till siffror och volymer. Premissen vacklar. Den vilar på antaganden om att vi inte borde varit här. Den tar avstamp ifrån den statiska värld som föregick globaliseringen. Utgångspunkten är nationalstatens gränsglädje och den föga elastiska etniciteten.

Världen har krympt. Teknologin har förenat folk. Enligt journalisten och författaren Thomas Friedman är vi inne i globaliseringen tredje fas. Den första var kolonisationen. Den andra var företag och organisationer som blev globala. Den tredje är den ambulerande individen. Flyktingarna tar sig genom Europas taggtrådar med hjälp av GPS. Deras nödrop når oss via sociala medier. Den nya delningsekonomin väver ihop världen. Igår åkte jag med en Uber-förare från Bangladesh som bott i Italien de senaste tio åren. Krisen tvingade honom till Stockholm. Efter två månader i landet kör han på främmande gator tack vare sin engelsktalande mobilkarta. Så växer ett mobilt medborgarskap fram.

Världen förändras och vi med den. I London talas ett hundratal språk i ett och samma kvarter. I USA är mångkulturella medborgare den snabbast växande gruppen. Trots Trump.

För vissa kommer globaliseringen med möjligheter. För andra innebär den en fruktan för framtiden. Men migrationen är varken en temporär kris eller en politisk parentes. Människor från fattigare södra halvklotet kommer söka sig till rikare norra halvklotet. Människor från diktaturer kommer söka sig till demokratier. Människor från krig och katastrofer kommer söka sig till fred och frihet.

Det som kostar är utanförskapet, exkluderingen, rasismen och diskrimineringen i skolan, vården, på jobb- och bostadsmarknaden. Den som pågår trots att den inte hamnar på larmgula löpsedlar.

Det är bara att kavla upp ärmarna, scrolla fram nya kartor och kompasser och finna vägar för att snabbt och smidigt integrera, absorbera och etablera de som kommit till vårt land.

 

 

Kommentera • 11 Kommentarer

Långfredags skörd

Oavsett om vi talar om huliganism, våldtäkter, våld i nära relationer eller brottslighet finns ofta spriten med i kulisserna. Som en av förklaringarna eller bortförklaringarna. 400 000 barn har en förälder som dricker för mycket. Det är 4-5 barn i varje klass. På söndag 16.00 vill jag välkomna dig till Moderna Museet eller att slå på P1 Debatt när vi alkotestar Sverige. Hör fantastiska Hillevi Wahl och Olivia Trygg berätta om alkoholistbarnens inferno, nyktra stylisten och DJn Wasima Ayad, kårordförande Mikaela som blev alkoholberoende på universitetet, forskare, experter och Folkhälsominister Gabriel Wikström och många fler. Hör gärna av er med frågor och önskemål.

Ni som vill höra mina tankar kring MP-krisen, terrorhoten och Kungen kan titta på Nyhetsmorgon HÄR.

Häromdagen intervjuades jag i nästan en timme i P5 om bl.a. min dokumentärserie ”Vi kallas tiggare”. Men också om mina drivkrafter och drömmar. Här kan ni lyssna om ni behöver lite inspiration.

Och sist men inte minst fick jag äntligen chansen att tala till Rumänska Regeringen om deras ansvar och skyldighet att sluta diskriminera och exkludera och därmed tvinga sina medborgare att sitta och tigga på våra gator. Det var i Rumäniens största TV-kanal och Nyhetssändning och jag måste erkänna att inte trodde de skulle våga sända mina skoningslösa ord. Där trodde jag fel. All heder åt rumänsk TV och deras respekt för yttrande- och pressfriheten. Att jag sa att romerna från Rumänien är landets ambassadörer väckte en hel del reaktioner. Det är de vi dagligen ser och påminns om utanförskapet. Men givetvis finns en massa ambitiösa, begåvade rumäner i Sverige som inte är lika synliga. Här kan ni se inslaget. 

Nu önskar jag er som firar påsk denna helg Glad Påsk och alla andra en trevlig helg! Vi ses snart.

Kommentera • 4 Kommentarer

Recensioner och Reaktioner

Heja Finland! Kiitos Suomi!

Idag har trilogin ”Vi kallas tiggare” fått en fantastisk recension av grannlandets fina tidning HBL som ni kan läsa HÄR. 

Och i Dagens Arena skriver skarpa Per Wirtén också fint som du kan läsa HÄR. 

Och alla dessa tusentals brev, meddelanden, mail:

”Vilken respons programmet fått! Känns som det är fler som pratar om ”Vi kallas ….” än som pratar om Melodifestivalen.. Var och varannan kotte har sett det.”

  • Efter att tittat på ”Vi kallas tiggare” måste jag ge dig allt beröm! Vilken nyanserad beskrivning o bra ton programmen håller. Jag tror att denna typ av journalistik saknas i den rådande debatten. Programmen jag sett, har med sin neutralitet visat problemen på ett nytt sätt som i iallafall fått mig att fundera lite extra över den brutala situationen många människor sitter i. Fortsätt orka, du gör det så bra!
  • Hilsen!
  • På tal om förståelse satt min personal o diskuterade väldigt annorlunda efter ditt senaste program.. Där både de som är för och de som är i mot inte slängde paj på varandra, och många paralleller drogs gentemot programmet på ett sätt jag upplevde som väldigt mycket mer medmänskligt. Även att nu inte alla vart helt överens.. Vi har pratat mycket om situationen och jag har låtit diskussionerna fått ha högt i tak utan att bli rasistiska, men som sagt, senast kändes det mer nyanserat. Tänkte bara det kunde va roligt för dig att få en liten positiv rapport av vad dina program kan bidra med.
  • Kära Alexandra. Sitter i Bryssel och tittar på vi kallas tiggare. Blir så varm i hjärtat att se programmet. Det som vissas är mänsklig värme, precis det som får oss att inte vara rädda. Det viktiga som vi alla har gemensamt oavsett vilken kultur vi tillhör. Att när vi tar bort alla lager av färger är vi alla likadana. Vi alla försöker göra det bästa för våra nära och kära. Skillnaden är bara att vi alla har olika förutsättningar. Tusen tack för ditt kärleksfulla arbete och att du fortsätter att kämpa för oss människor.Styrkekram till att du ska fortsätta med att visa kärlek.

    ”Det här är olikt mig men måste bara ge lite cred. Jag hoppas alla andra journalister får sig en rejäl tankeställare efter detta. Prata med och inte om, precis som det ska vara. Respekt och fortsätt så!”

Och alla dessa människor som berättar om hur de hjälper och tänker. Det är så mycket jag vill skriva till er alla. Så många jag vill tacka för er ofantliga respons, kärlek och allt stöd. Men det kommer ett längre inlägg när dottern somnat. Eller imorgon. För oftast somnar jag också när jag nattat klart. God natt! Och må ni ha vinden i ryggen.

 

Kommentera • 4 Kommentarer

Följ med till Rumänien ikväll 21.00 i SVT1

Välkommen Våren men varför måste du väcka mig redan vid 5.00? Även om jag förslutit varenda ljusspringa i mitt sovrum är jag klarvaken vid 5. Irritationen lindras när jag blickar ut över vår vidunderligt vackra och sovande stad. Ikväll är det dags för tredje och sista avsnittet i min dokumentärserie ”Vi kallas tiggare”. Sätt på väckarklockan 21.00 och slå på SVT1. Och påminn gärna alla ni känner att titta också. Här har ni en kort trailer.

IMG_5453

I kvällens program följer vi Mihai hela vägen hem till kvarteret Alen Grandinilor i rumänska Buzau där han och andra romer bor. Där möter jag också Gabriels och Catalins ljuvliga lillasyster som är ett av många barn som är kvar när deras familjer lämnar dem för att tigga på våra gator. Ikväll möter vi också Floris & Gabriels lilla solstråle som bor kvar med farmor Cornelia.IMG_5393
Sedan vi filmade har Cornelia blivit allvarligt sjuk och hamnat på sjukhus. Flori som slutligen fick sälja de hemlösas tidning blev tvungen att åka hem för att ta hand om sitt barn och sin svärmor.

Igår blev jag intervjuad av Rumänska TV-nyheterna. Dagen innan hade de sänt ett inslag om vår dokumentär som ni kan se HÄR.
Nu ville reportern komplettera med en intervju. Hoppas det jag sade sänds. Min poäng var att dessa människor blivit Rumäniens ambassadörer på våra gator och att landet borde skämmas för hur de behandlar sina medborgare. Förutom diskrimineringen och rasismen som förekommer där som överallt mot romerna verkar ju bidragen från EUs sociala fonder försvinna ner i fel fickor.
Men redan inslaget om vår dokumentär gjorde skillnad, berättade reportern. Det var första gången de fick se en mänskligare sida av sina landsmän som tvingats lämna sina hem och familjer för att ordna sin försörjning. Raisa berättade om rasismen mot romerna men hon förklarade också att det var svårt för riktiga rumäner också. Högutbildade unga människor som tvingas lämna sitt land för att få ett jobb. Rumäner som har svårt att få det att gå runt ekonomiskt. Faktum är att de senaste dagarna har jag mött en massa rumäner. De flesta har nyligen kommit till Sverige och talar god engelska. Skillnaden är att de oftast är högutbildade, kan språk och har en självsäkerhet som låter dem kliva in och klättra upp i samhällsstegen. De romer vi filmade ville inte ens åka taxi till Opinion Live. Skulle de, som alla ser ner på, som tigger för sin försörjning, sätta sig i en taxi?  Rasismens rivmärken sitter djupt. Nu måste jag fixa frukost till sjuåringen. Kram till er alla.

Kommentera • 10 Kommentarer

Varför skaffar de så många barn?

Hej från ett tåg på väg till Stockholm. Lyssnar på podden Staden avsnittet om ”Thessaloniki- flyktingarna stad”. Det är staden jag bodde i som barn. Samtidigt läser och svarar jag på hundratals fantastiska brev, mail, meddelanden efter gårdagens ”Vi kallas tiggare”. Ni som missade andra delen i trilogin kan titta HÄR. Lite längre ner klistrar jag in ett av tusentals brev jag fått hittills som gjorde starkt intryck. Det här trillade in nyss på FB:

Roger Östman Alexandra Pascalidou jag fick ett sms igår från mina föräldrar som är på Teneriffa och Mamma skrev ”Vi sitter och tittar på Alexandras Program, du MÅSTE slå på Ettan Roger” Kan lova att ditt program är Populärt Emoji smile Och ja, jag bytte från Fotbollen och såg Programmet och du är ju bara BÄST Emoji smile”

IMG_9702

Igår var jag med hos Malou von Sivers i Efter Tio, TV4 och talade om min dokumentärserie men också min uppväxt i den lilla grekiska bergsbyn där jag bodde hos mormor Sofia när mamma jobbade i en garnfabrik i Thessaloniki. Mormor som varken kunde skriva eller läsa var en sann hjältinna. Jag älskade henne mer än allt och kallade henne för mamma. Precis som Floris lilla son som är kvar i Rumänien gör med sin farmor Cornelia. Det är många som frågar hur dessa människor som tigger på våra gator kan lämna sina barn. Det är en fråga som väcker sorg i mig. HÄR kan ni se varför. 

På kvällen var det dags för SVTs Opinion Live.  Vica och hennes make Mihai kom från Borås tillsammans med hjälparen Siinto eftersom de vägrar åka taxi. Vica skruvade sig på stolen när hon blev sminkad och mumlade om det bisarra i att gå från sin tiggarplats till en TV-studio. Men hon hade så mycket på hjärtat hon vill delge. HÄR kan ni se resultatet. Ett program man skulle kunna skriva C-uppsatser om på Journalisthögskolor. Från frågor till upplägg till presentationer och företräden.

IMG_9706

Nu måste jag jobba vidare. Återigen vill jag tacka, från djupet av mitt hjärta, för all er kärlek och uppmuntran och för att ni så modigt och generöst delar med er av era liv och erfarenheter. Ni berikar mig.

Här kommer ett av tusentals brev. Jag tog bort avsändarens namn.

”Jag vill ge stort beröm till dig och dina medarbetare för tv-programmet om romerna som tigger i Sverige. Fantasifullt, modigt, rakryggat. Och du tvekar inte att beskriva grundproblemet – nämligen huruvida vi hjälper eller stjälper genom att ge.

Vi har valt att ge. Vi gör det för att vi har hjärta och för att vi kan. 

Både Marianne och jag har små materiella krav och det går verkligen ingen nöd på oss. Livet har varit gott mot oss.

Marianne och jag har i ca. 1,5 års tid hjälpt bröstcancersjuka Viorica (Claudia) Vasile som tigger utanför Coop på Abrahamslund i Ystad. Claudia kommer från småstaden Targu Jiu i kommunen Scoarta i  provinsen Gorj i Rumänien. Hon är rom.

Vi ger främst för att Claudia och hennes familj är hungriga här och nu. Hon blir inte mätt av att vänta tills de politiska påtryckningarna på Rumänien får resultat eller att någon hjälporganisation hemma i Rumänien uppmärksammar just dem.

Flera personer ur släkten Vasile tigger i Ystad och de bor alla i en hyrd stuga utanför Ystad.

Claudias man försörjer sig på ströjobb inom lantbruket. 

Tydligen är en liten del av romerna muslimer och Claudias man är just muslim. De har fyra barn.

När vi träffades första gången visade hon sin skylt där hon berättade om sin sjukdom och sin familj. Hon måste ha fått förtroende för mig, för efter en tid visade hon gråtande mig ärret efter det bortopererade högra bröstet. Det säger en del om hennes desperation, menar jag  – här visar hon sin sargade bröstkorg för en relativt främmande man i ett främmande land.

Vi har blivit vänner med Claudia och jag uppfattar henne som den mest öppna och ärliga människa jag har mött.

Korruptionen och myglet verkar att vara horribelt i Rumänien. Claudia berättar att när kirurgen hade avlägsnat hennes bröst så gick han ut till hennes anhöriga i väntrummet och sa att han måste ha mer pengar för att tillsluta såret i Claudias bröstkorg. Hon fnyser och säger: ”läkarna – tja de vill helst ha pengar under bordet och utländsk dyr whisky för att göra sitt jobb”.

En gång lånade jag ut 500 kronor till henne då hennes dotter hemma i Targu Jui hade svullnat upp efter ett getingstick och vägrade gå till skolan. Claudia skickade pengarna till mormor så att hon kunde ta dottern till doktorn. Efter ett tag berättade  Claudia nöjd att nu var dottern botad och tillbaka i skolan. Ytterligare några dagar senare betalade Claudia tillbaka till mig de 500 kronorna – i form av enkronor, sannolikt en halv månads tiggarpengar. Är inte det högsta formen av ärlighet?

Claudia har varit hos läkaren på Stadsmissionen i Malmö och han konstaterade att hon har två metastater. Nyligen växte det upp en tumnagelstor bula i nacken på henne och hon blev så klart helt förtvivlad. Jag har talat med sjukvården i Ystad, men det får och kan inte undersöka henne, då EU-migranter bara kan få akutvård. Undersöker de henne så vill ju läkarna så klart fortsätta och det kan innebära en canceroperation som kostar kanske 100 000 kronor här i Sverige. Omöjligt alltså. Dessutom vet ingen om hon blir frisk av operationen. Således härjar cancern vidare i hennes kropp och det finns inget Marianne och jag kan göra mer än att lindra den akuta hungern.

En ny canceroperation i Rumänien går på ca 3000 euro och det är mycket pengar även för mig och Marianne, så vi kan inte ge henne den summan, vilket Claudia fullt ut förstår.

När Claudia går med oss in i butiken för att välja matvaror till sin familj så väljer hon alltid det billigaste, då det är vi som ska betala. Hon säger ofta: ”ni måste ju också äta”. Det tyder väl inte på att hon är girig, som somliga mörkermän hävdar?

Du berättar i intervjuer i samband med programmet att du lärt dig oerhört mycket om romerna under inspelningen av programmet – inte bara om allas våra fördomar mot romer utan också om dina egna fördomar. 

Själv kan jag inte säga att jag fick några fördomar om ”zigenarna” med mig från barndomen. Min ensamstående gamla slitna morsa var visserligen rädd för alla auktoriteter, barnavårdsnämndens ordförande, sladdrande grannar, prästen, skolläraren och så vidare. Men bland allt ”farligt” i mammas värld ingick inte romerna. Eller judarna. Min bror gifte sig år 1953 med en judinna och mamma blev så klart orolig för att hon visste vad judarna gått igenom, men fördomar hade hon inte.

Min svägerska förlorade sin mamma, pappa och ytterligare 16 anhöriga i förintelsen.

Min pappa dog när jag var spädbarn och mamma fick klara oss sex barn på kvällsjobb och extraknäck. Min judiska svägerska blev då en sorts extra syster till mig och satt barnvakt och lärde mig att stava.

Det hände att grannarna beskyllde oss Möllrar för att vara en tattarfamilj. Jag minns att någon påläst invandrad tysk sladdertacka till och med kallade oss Sinti, det vill säga resandefolket, som ju är en gren på romernas träd. Så det var inte så konstigt att jag aldrig fick höra fördomar om romer vid barndomens frukostbord. Mamma avskydde sladdrandet.

Min judiska svägerska är idag 88 år gammal och en av mina bästa vänner. Efter min pensionering följde jag spåren efter svägerskans föräldrar och skrev en bok om det. Pappan deporterades till gettot Litzmannstadt i Lodz i Polen där han mördades och mamman till gettot i Minsk i Vitryssland där hon dog.

Jag har besökt det f.d gettot i Lodz flera gånger. Bland annat har jag varit inne i det trånga hus där ca. 5000 romer från Österrike inkvarterades. De dog så klart i massor på grund av svälten, trångboddheten, tyfus och kyla. Jag har sett foton av hur huset såg ut när röda armén befriade Lodz. Det lär ha varit så att ingen av de ärrade frontsoldaterna kunde beskriva vad de sett i huset av ren chock.

Nåväl, jag ska väl sluta mitt långa mail till dig och önska dig fortsatt framgång i ditt viktiga yrke.”

Kommentera • 18 Kommentarer

”Vi kallas Tiggare” del 2 ikväll 21.00 i SVT1

Hej vänner och hoppas solen skiner på er! Jag älskar våren och får så mycket energi av solljuset. Idag är jag med i Malou von Sivers program ”Efter tio” TV4 och sedan åker jag till Göteborg som blivit lite av mitt andra hem sedan jag började arbeta med den här gruppen rumänska romer i ”Vi kallas Tiggare”. Sedan första programmet sändes har responsen varit fenomenal. Här kan ni se det. Våra huvudkaraktärer vittnar om ett helt annat bemötande. ”Plötsligt ser människor oss och säger Hej” säger en kvinna som sett vissa som tidigare blängt att numera möta hennes blick och hälsa eller komma med en macka. Jag får fantastiska mail, meddelanden och brev där folk runt hela landet berättar om sina egna erfarenheter, möten, fördomar och farhågor. Jag är djupt imponerad av den empati och solidaritet och medmänsklighet som finns i det här landet men som sällan ges utrymme. Ikväll får ni träffa de som hjälper. En av dem är Jonatan som själv har rumänska rötter. Han har hjälpt till med tolkning och stöttat dessa människor i nästan tre år på en massa sätt. IMG_4410

Fortsätt titta ikväll 21.00 i SVT och sprid och dela gärna vidare så att flera upptäcker serien. Annars finns det så klart även på Play. I kvällens program får vi följa hjälparnas arbete och Floris och Catalins försök att slippa tigga. Ikväll är jag även med i Opinion Live där det också blir en debatt mellan regeringens särskilda utredare Martin Walfridson och Ulrika Falk som arbetar med utsatta EU-medborgare i Göteborg.

Nu dags för det våra huvudrollsinnehavare inte kan ta för givet- nämligen en varm dusch. Jag känner mig både tacksam och privilegierad för att jag slipper leva på gatan. Dessa hårt förvärvade privilegier ser jag som en skyldighet för att även lyfta, se och synliggöra de som saknar förmånen att göra sin röst hörd. Vi behöver förstå fattigdomen som brett ut sig på våra gator. Vi behöver ta oss innanför utanförskapet. Både bland utsatta EU-medborgare men också bland svenska hemlösa. Några undrar varför jag inte skildrar deras liv. Det gör jag mer än gärna. Bara jag får chansen av SVT eller något medium som ger mig uppdraget. När jag nyligen föreläste för ett gäng hemlösa här i Stockholm tänkte jag just att deras historier måste berättas. Människor som fallit igenom alla skyddsnät och inte kan komma in i värmen igen trots att de kan språket och kulturen, har släktingar och vänner.

Tack till er alla.

Kommentera • 4 Kommentarer

Jobb i Barcelona och flickan jag inte kan släppa

IMG_9557
Hej fina ni. Och tusen tack för tusentals mail, meddelanden på FB, Twitter, Instagram, Linkedin och överallt ni har nått fram för att sända kärlek och uppmuntran till dokumentärserien ”Vi kallas tiggare” som jag gjort tillsammans med ett fantastiskt team på SVT Göteborg. Ni kan inte ana hur mycket det betyder för oss alla. Ni som missade kan se premiären på SVT Play HÄR.

På torsdag fortsätter resan 21.00 i SVT1.

Nu är jag i Sitges, Barcelona och modererar en konferens för ett globalt bolag. Människor från Kina, USA, Tyskland, Ryssland och en massa andra länder medverkar och det är så spännande att jag knappt känner trötthet trots långa daga i ett mörkt konferensrum. Igår på bussen på väg in till Barcelona satt jag bredvid Franz som bor och arbetar i Stuttgart. Han började berätta om sin rädsla för vart världen är på väg med alla terrorattacker, kriser och konflikter. ”Jag trodde världen skulle blivit bättre när muren mellan Öst- och Väst föll men nu är jag riktigt orolig. Jag har rest och läst mycket om Mellanöstern. Jag förstår varför det är en varböld. Vi har ett finger med i spelet. Vi har försett dem med vapen och bombat så gott vi har kunnat. Problemet är mina barn. Trots att de studerar på universitet vägrar de höra mina teorier om att vi måste visa solidaritet med dem som flyr terrorn. De är så arga och rädda att de emellanåt låter som rena rama rasisterna. Annars är de bra människor” säger han och torkar sina glasögon på skjortan.

När vi var framme mötte jag mina svenska väninnor Angela och Klea som bott i Barcelona i nästan 20 år.
IMG_9560
Hemma hos Angela stötte vi på en smal, supertränad, ansiktslyft medelålders kvinna med ett kirurgplåster på hakan. Hon hade med sig sina två barn som skulle sova hos Angela. En 9-årig flicka som hon konstant pussade på munnen och en 14-årig pojke. Mamman knarkar, knaprar tabletter och äter testosteron och annan skit för att få muskler. När jag frågade Angela vad hon gjort med hakan svarade hon: ”Självskadebeteende”. När mamman lämnat barnen fick jag reda på att flickan som växte upp med denna sjuka människa och fick uppleva otaliga utbrott dessutom utsattes av incestuösa övergrepp av sin bror. Jag kände en sådan sorg och frustration över en oskyldig, oskyddad flicka som tvingas genomlida allt detta att jag inte kan släppa henne i tanken sedan igår. Det är så många barn som far illa, även bakom de välpolerade fasaderna. I tystnad. Lyckligtvis är min kompis Angela en ängel som gör sitt bästa för att ge flickan trygghet. Häromnatten när flickan sov hos Angela fick hon en astma-attack. Angela lämnade sina egna barn och tog flickan till sjukhuset mitt i natten. När hon ringde för att informera mamman fick hon till svar att hon tagit så många lugnande tabletter att hon knappt kunde resa sig.

På bussresan hem till Sitges satt jag bredvid fågelskådaren Yngve 64 år från Strängnäs. Efter en lång arbetsdag på scen föll mina ögonlock tunga medan mannen bredvid berättade om sin stora passion och jakten på att få checka av olika sorters fåglar – inte bara över hela Sverige utan hela Europa. Människor slutar aldrig att fascinera mig. Nu är det dags för mig att leda en gala med  Tomas Gustafson, skridskoåkaren som är flerfaldigt prisbelönt med bl.a. OS-guld. Hoppas ni har en fin söndag. Ta hand om varandra.
IMG_9615

Kommentera • 8 Kommentarer
sm1
Journalist, programledare, författare, föreläsare. Bloggar om livets lustar och laster, om magiska möten, moderskapets mysterier, media, människovärde och mångfald. Om konsten att skriva sitt eget livsmanus, gå sina egna vägar och skapa vingar som bär över världen. Vi får följa med på allt från träningsläger till teaterföreställningar, från dramatiska demonstrationer till glittriga galor. Här blandas tips och tricks, recept och resor, ghetto och glamour, politik och passion.

Sök

Senaste inlägg

Alexandras Odyssé

Aldrig har jag varit så lycklig och så skräckslagen för en utmaning som för den jag nu tagit mig an.... Läs mer »


Med drottningen för Mentor Sverige

Vad är väl en eftermiddag på slottet? För min del var det både nervöst och inspirerande när jag fick leda Mentors Årsstämma... Läs mer »


Eurovision i vår stad

Hej på Er. Igår var jag på Eurovisions officiella öppningsceremoni i magnifika Gyllene Salen i Stadshuset. Carola, Loreen, Måns Zelmerlöw,... Läs mer »


box1

Föreläsningar

Alexandra har föreläst runt om i världen på flera… Läs mer »

Läs mer
box2

Moderator

Alexandra har presenterat Melodifestivalen, OS i Aten och Uppesittarkväll.

Läs mer
box3

Böcker

Alexandra är författare till fem prisbelönta och kritikerrosade böcker.

Läs mer

Kontaktuppgifter

alexandra@pascalidou.se

Sweden: +46 70 894 05 94
Greece: +30 697 639 4944

ga('send', 'pageview');