Efter hatet kommer kärleken. Som en motkraft. Ett motgift mot det vämjeliga viruset som successivt förgiftar samhällskroppen.

Ingen är immun mot hat, rasism, sexism, homofobi, islamofobi, antisemitism och alla andra varianter av förakt, förnedring, förföljelser. Sakta men säkert bryts vi ner. Så plötsligt är vi nere för räkning. Men jag kommer resa mig på tio. Tack vare er. För några alternativ har jag inte. Att tiga resten av livet finns inte på min karta. ”Hellre fly än illa fäkta” är inte mitt ordspråk. Jag tänker slåss tills jag inte längre har en röst att höja. Tack vare er.

Tack för tusentals brev på FB, Twitter, Instagram, Linkedin, mailkorgar, brevlådor, bloggar, hashtaggen #vibackaralexandra, brev till min familj och mina vänner. Från Bromölla till Bandhagen, från Landskrona till Karlskrona och Kiruna. Från London och Paris. Tack för blommor,visdomsord, hyllningar, hurra och heja-rop som jag inte hinner besvara. Emellanåt nyper jag mig för att inse att jag inte dött och läser allt postumt. Men jag är kvar, något mörbultad, men med ett klappande hjärta.

Polisen ringde igår efter förra veckans polisanmälan förresten. En kvinnlig poliskonstapel med honungslen röst som beklagade sig över att de inte kan spåra ip-adressen.

Men tillbaka till Tack. Tack för att ni tar er tid, för att ni visar mod att stötta trots att vissa av er därmed också smittas av hatet och tvingas argumentera för mitt och andras existensberättigande och mot myter och maskopier. Tack för att ni anförtror mig era erfarenheter av rasism, sexism och utanförskap. Tack för att ni delar vittnesmål och minnen från böcker, artiklar, program, föreläsningar och framträdanden i era orter eller småstäder runtom i landet och vad de betydde för er. Allt ifrån paret som träffades när jag uppmanade dem att engagera sig och besöka en invandrarförening som sen ledde till ett giftermål, till alla er som beskriver hur jag sådde frön av jävlar anamma och stärkte er. Nu stärker ni mig. Er kärlek är kryckan jag lutar mig mot.

Till och med gamla arbetskamrater från Mc Donalds i Rissne, där jag stekte hamburgare i ett år som 18-åring har hört av sig.

Till och med de som säger sig inte hålla med. Vad de menar vet jag inte för jag har i hela mitt liv enbart förespråkat det självklara – alla människors lika värde. Deklarationen för mänskliga rättigheter som FN författat rätt upp och ner och som i princip världens alla nationer och nästan alla partier kan enas kring. Även om de dessvärre inte praktiseras.

Plötsligt sitter jag på en svensk skattkammare fylld av berättelser som jag skulle vilja sprida. Berättelser som andas så mycket civilkurage, solidaritet, kamplust och hopp om en ljusare framtid och ett snällare samhälle.

Vissa brev gör mig ledsen. Ni skriver om ensamhet och utsatthet. Ni skriver om tystnad och självcensur för att överleva. Ni skriver om era svenska adoptivbarn som möter stängda dörrar i sitt eget hemland. Ni skriver att stämningen blivit värre de senaste åren. Att rädslan kryper närmare. Att ni drar er för att dra gränsen för rasistiska skämt vid fikaborden.

Och jag förstår er. Jag besöker en massa arbetsplatser och föreningar runtom i landet. Jag bokas för att föreläsa om mångfald och mänskliga rättigheter av någon som vittnar om isande vindar och så avbokas jag sen för att någon i kommunen, skolan, på arbetsplatsen sätter stopp för alla ambitioner att skapa möten och öka medvetenheten och motståndskraften.

De senaste dagarna har jag även försökt föra en dialog med hatarna. I alla fall de som träder fram med namn. Häromdagen med fru J från en svensk småort. Hon önskade mig död och begraven och må jag leva i olycka i alla mina dagar. Hon sa att min far säkert vänder sig i sin grav av skam. Fast min far, en snart 70-årig grekisk gubbe med skrumplever, städar nattetid och putsar fönster dagtid.

Fru J profil var fylld av gulliga kattungar och valpar, djurrättsaktivism och SD-propaganda. ”Du är världens största odjur” skriver hon. Vi kommer ingenvart i vår brevväxling. Hon brinner av ett avgrundsdjupt hat som inte ens accepterar när jag önskar henne allt gott. Ty hon vet hur greker är, hävdar hon.

Hade jag varit lite mer innovativ hade jag tagit fram en rasistisk regnrock som låter allt rinna av. Eller komponerat en kräm som rustar oss alla med teflonhud mot hatet. Nu vet jag inte riktigt vad jag kan göra för att tacka er. Jag är nämligen inte van vid så här mycket kärlek. Så jag våndas av att inte hinna svara er alla, var och en, med en privat kärlekshälsning.

Hur kan jag backa när ni backar mig?

Hur kan jag tiga när ni höjer min röst?

Hur kan jag svika när ni tror på mig?

Hur kan jag ge upp hoppet när ni hoppas på mig?

Vad kan jag göra för att stötta er som utsätts för rasistiskt hat och hot?

Ni som kämpar mot rasism, sexism, homofobi. Ni som betalar ett högt pris för ert engagemang. Ni som inte kan fly för att andas. Ni som kämpar för kärlek och strider för alla människors rätt att slippa generaliseras, kategoriseras, stigmatiseras. Ni som inte har förmånen att fly, till vänner över världen som jag välsignats med. Jag önskar jag kunde instifta ett stipendium för er alla. En fond för förtröstan och fortsatt kamp.

Men i väntan på miljonerna som skulle kunna finansiera ett andrum, en respit, så kan jag erbjuda min lilla lägenhet, en vrå vid havet i demokratins vagga – Aten.

Åk dit när jag inte är där, blicka ut över havet och horisonten, se vågorna som outtröttligt sköljer in mot land och hämta kraft.

Jag har just kommit hem från Barcelona där jag föreläste om mitt författarskap och åker nu till San Fransisco på jobb.

Men jag kommer tillbaka.

Jag hämtar bara andan.

Jag backar bara för att ta sats.

Jag vilar inför kommande utmaningar.

Full fart framåt. Det finns ingen väg tillbaka.

Sist men inte minst, säger jag som någon klok sagt före mig:  Sörj inte. Organisera er.

 Här följer ett fåtal rader från några av tusentals kraftinjektioner:

”Hej Alexandra. Jag vill bara tacka dig för alla stunder du talade, alla tillfällen då det hade varit lättare att vara tyst, alla de gånger då ingen hade klandrat dig för att inte våga, alla de gånger vi fått lyssna, alla gånger vi fått lära. För att du sätter dig till motvärn mot orättvisor. För att du funnits där och analyserat, gett bakgrund och djup till det till synes lättförståeliga. För att du blev förbannad när Grekiska staten stängde public service, för att du såg frågande ut när en SVT programledare sa något konstigt under valvakan till EU-parlamentet. Inte minst, för att du visat mig och många andra att vi med ett efternamn som inte slutar på -son också kan tala, från hjärtat och med hjärnans skärpa. För det vill jag tacka dig. No pasarán.”

”Under alla år jag känt dig har du varit Athena. Nu är tid att vara människobarnet Alexandra! Sök din frid så länge du behöver. Vi väntar troget! Och jag ber om ursäkt att vi är så dåliga på att uttrycka vår kärlek och beundran. Det är tyvärr alltid hatarna som hörs, och jag förstår att det tröttar även en Athenas hjärta. Men glöm inte att på varje högljudd hatare går ca 300 tysta beundrare”.

”Istället för att gå in genom vidöppna dörrar slog du in dem som stod stängda för andra. Alltid på de svagas sida. Aldrig på maktens och härlighetens. Tack.”

”Sitter på redaktionen och tar emot sura samtal från lyssnare. I vanliga fall brukar jag stryka de som ringer medhårs och låta dem skrika och skälla och försöka bemöta dem snällt. Men ikväll går det bara inte! Du finns i mina tankar och jag känner att det är samma idioter som spyr galla över dig och alla andra som utsätts för all denna hat. Imorgon vet jag inte hur jag kommer att reagera, men ikväll är det nolltolerans – ikväll är jag Du!”

”She will be back. Following her from a distance mostly these days I can see that she has never stopped fighting. All doors have been left open for my intelligent and beautiful friend but she has never stopped kicking them in for those not invited in. That’s why I love her as a friend and a human. There are far too few people in the world fighting for those who don’t have a voice. Rest well Alexandra. We’ll see you back on the barricades when you are ready.”

111 svar till “Kärleken övervinner hatet och andra historier”

  1. Daorsa skriver:

    Så stolt över dig! Vilken inspiration du är!! HEJJA HEJJA <3

  2. Glenn taikon skriver:

    Hej Alexandra jag förstår att du har haft det fruktansvärt jobbigt men du kommer tillbaka starkare. Jag och min familj blev väldigt ledsna för din del När vi läste det här tråkigheterna om dig och hoten men nu så kommer du snart tillbaka och tar nya tag och ha det jätte trevligt i Fransisco MVH Glenn Taikon

  3. Helena skriver:

    Du är så otroligt bäst!

  4. Veronica Holm skriver:

    <3

  5. Sigga skriver:

    Hej Alexandra
    Ett STORT TACK för att du fortsätter att vara en så hel människa; stark, driven, kärleksfull och rättvis. Det är mycket för få, som idag vågar tycka, vägar tänka själva, vågar stå rakryggade och försvara dem som inte kan föra sin talan men som blir kränkta både öppet och i det dolda. Det är en viktig strid. Den ska vinnas. Med kärlek för alla människors lika värde.
    MVH Sigga

  6. Bengt-Ola Ryttar skriver:

    Min djupa respekt
    /bengt-ola

  7. Charlotte rahmklo skriver:

    Det är rätta tagen Alexandra !! Visa styrka! Du är så tjusig och duktig och vi är många som gillar dig. Ta lite distans ifrån utlandet på lilla Sverige. Vi behöver duktiga kvinnor som inte backar för gnällspikarna . De gör inget nyttigt bara är styggingar. Samhället måste byggas positivt och skapa en bra framtid för de som bor här!

  8. Kärstin Eliasson skriver:

    Allt gott till dig o tack för allt du gör för att bekämpa hatet, okunnigheten och rädslan.Kärstin Eliasson

  9. Dimitris Kaliambakas skriver:

    Kram! Du är bäst!

  10. Bo Carlsson skriver:

    Det låter som hoppet och krafterna återvänder. Då kommer kärlek och rättvisa att segra trots allt. Då är allt inte förlorat. Tack Alexandra!

  11. Ulrika skriver:

    all kärlek allt ljus till dig Alexandra. Tack vare såna som Du går världen framåt. Blir ledsen när jag tänker på hatet och orättvisorna du blivit drabbad av. Men kärleken och den goda kraften är så många gånger större! Och du sprider kärlek och hopp med din kraft.

  12. Katarina skriver:

    Stolt&stark och mångas röst så fortsätt låt inte tystas

  13. Britt Inger Andersson skriver:

    jag blir så arg när kvinnor nedvärderas och blir trampad och nedvärderas. Du är ett fördömer för oss alla som vågade säga att nu får det vara nog. Heja dej och all lycka till dej infortsättningen. Jag följer dej

  14. Linda Kyllsen skriver:

    på bussen på väg mot jobb och jag får kväva impulsen att låta tårarna flöda. Din text är vacker och så stark i sitt budskap. Sida vid sida går vi enade för allas rätt att få finnas. Du är enastående. Var aldrig tyst! Och när du tvekar ska vi höja din röst och vi ska bära dig genom hatet och kärleken segrar till slut.

  15. Matilda skriver:

    Du är så oerhört beundransvärd, Alexandra.
    Så klok, stark, modig och empatisk.
    En riktig förebild för mig och många andra.
    All kärlek och bästa hälsningar!
    /Matilda från Höllviken i Skåne

  16. ingvar karlsson skriver:

    heja Alexandra, jag trodde nog att du skulle resa dej, men kanske skönt med en liten paus, en bekant skrev på FB (hur vet man att ICA har öppet? jo det sitter en tiggare utanför) vad svarar man? jag skrev, katten på råttan råttan på repet och repet på elden, om man nödvändigtvis ska slå så slå uppåt och inte på dom som redan ligger,
    fick inget svar, hoppas han fick något att tänka på,
    katten på råttan och kejsarens nya kläder är så bra sagor som också är lärorika även för vuxna,
    kram Alexandra från Ingvar med fru i Thailand

  17. Ulrika skriver:

    Att låta sig vara svag och orkeslös är den största styrkan – speciellt som urkraft och kvinna. Välsigne dig Alexandra!
    Du är inte ensam och vi kan turas om att stå längst fram.
    Kärlek!

  18. TheresePauline skriver:

    Hej Alexandra!

    Jag har länge vaknat varje morgon och varit rädd. Rädd för vad som händer med samhället, rädd för vad som händer med mig, mina barn och alla andra om rasismen vinner. Vad som har hänt dig är ju just ett tecken på att något är fruktansvärt fel. Jag brukar ofta tänka på vad man behöver göra för att inte detta ska vinna mark, och det enda jag alltid kommer fram till är att just visa kärlek, medmänsklighet och medkänsla. Detta innebär inte att man alltid måste vara snäll och mjuk, medkänsla är ju också att säga ifrån på skarpen om man tycker något är fel.

    Jag tycker du visar allt det här, du bär en stor portion empati och medmänsklighet och är en förebild för alla!

    Kram/ Therese

  19. Nillan Kylemark Bergman skriver:

    Det är klokt att mellan varven böja sig för vinden för att inte knäckas. Kraften att räta på dig igen får du från rötterna som suger kraft ur ditt ursprung och från solen, värmen, kärleken som flödar över dig från alla oss andra som står på samma sida som du.❤ Varm kram!

  20. Tone skriver:

    Heja heja!! <3

  21. Birgitta Kilsand skriver:

    Hej Alexandra, att du visar denna styrka ger mig hopp! Jag blir rädd
    Över all denna ondska i världen! Fanns den innan vi fick möjligheten genom
    internet?? Har människan alltid varit så hatisk? Jag tror inte det! Min far var
    Motståndsman under kriget i Norge och jag har en konstig känsla av att kriget
    Finns i mina gener! Jag föddes 8 år efter krigets slut! Men jag är trots min ålder naiv!
    Jag tror att det finns något gott och kärleksfullt i oss alla! Kämpa på , fina du! Vi är
    Många som backar upp dig!! Kram

  22. Monica Lundin skriver:

    Jag förstod att du skulle orka resa dig igen… Bra jobbat Alexandra. Jag är så stolt att vi har dig! Fortsätt kämpa… Du har många, många bakom dig som kanske inte hörs lika väl som de illvilliga, olyckliga, bittra människorna.

  23. Lotta Lindström skriver:

    Bravo Alexandra!!!

    <3 <3 <3

  24. Erland Karlsson skriver:

    Jag är norrlänning och ovan vid att ösa superlativ över andra, men jag måste säga att jag är djupt imponerad och tacksam över ditt engagemang för alla som hamnar utanför och som inte kan göra sig hörda själva. Ser fram emot din återkomst när du är redo för den.

  25. Peter Lindström skriver:

    Tack för Din penna Alexandra, min hjälte, en bland många. Jag är ledsen för Din skull över allt det dessa anonyma empatibefriade psykopater låter Dig utstå. Jag är stolt över Dig att Du trots allt vågar fortsätta. Utan att kändisar som Du (och Malena Ernman m. fl.) tar ställning mot rasism, förtryck och främlingsfientlighet blir vårt landa mycket torftigare att leva i. Torftigheten att betrakta andra som mindre värda, torftigheten att generalisera och dra alla över en kant (fast jag själv gör det vad gäller SverigeDårarna och dess anhang). De behövs verkligen i vårt bemötande av de torftigt tänkande. Jag såg Malou efter 10 igår och blev mycket imponerad av den f.d. ”nazisten” som tagit sitt förnuft tillfånga och numera jobbar mot rasismen och främlingsfientligheten.
    Tack för att Du finns Alexandra Pascalidou <3

  26. Marina Oschlag skriver:

    Tack för att du fortsätter orka, vackra, modiga Alexandra! Jag är så stolt över dig, och önskar att vi var fler i detta tysta land som hade mer civilkurage och att vi stod upp som en, tillsammans mot hatet.

  27. […] Pascalidous blogginlägg 2 […]

  28. Det är dags för oss alla att ta vårt ansvar och bemöta de som sprider hatet, vänligt och bestämt. Jag blir glad över att du kan ta till dig all god energi som nu strömmar mot dig. Gillar särskilt citatet du lade ut: ”glöm inte att på varje högljudd hatare går ca 300 tysta beundrare”.
    http://anna-karin.se/2015/03/03/men-vad-sager-du-manniska/

  29. Kajsa Tosting skriver:

    Alexandra! Du är fantastisk! Klok, modig och rolig. Du är en av de bästa mest lyhörda och pålästa programledare jag nånsin hört/sett!! Kram

  30. […] Pascalidou, som lämnade Ring P1 efter hat och hot för sex dagar sedan, meddelar nu via sin blogg att hon kommer att återvända till SR-programmet. Anledningen är det enorma stödet som Pascalidou […]

  31. Lars Sundström skriver:

    Dumma dig som får mig att sitta och gråta så ohämmat. Och tack snälla du att du får mig att gråta så ohämmat.
    Härligt att du är tillbaka.
    Lars

  32. Jenny skriver:

    Finaste Du! Inte behöver du ge tillbaka, personligen till var och en som ger sin kärlek och sitt stöd! Du ger redan tillbaka! Du kämpar för rättvisa och mångfaldhet i vårt land! Ge och ta! Nu är det Din tur att få! Att ta emot! Låt kärleken och alla positiva tankar och stöttningar ge dig styrka. Det du gör är fantastiskt och såå viktigt. Du är inte ensam, nu vet du det! All kärlek och styrka till dig Alexandra! Varma kramar Jenny. ❤️

  33. Robert skriver:

    Du är en av dem som får den här världen att bli ett bättre ställe. Stå på dig – du är viktig. Pepp och kärlek. Kram Robert.

  34. ja du behövs, skriver:

    Ja du behövs som en röst, absolut sur kan jag vara och tänka nu skriver jag något på tvitter och se jag fick svar. Men att ta ord som att du är… eller att du kan… jag vet inget om dig som privat men i media bruset är det jag ska veta och där kan du vara vass, och det ska du vara sen kan jag sitta hemma och sura eller ändra mig men ditt arbete är viktigt. jag är bara en röst när jag inte har all fakta så är din röst viktigare. men sur kan jag vara och surheten kan vändas till kunskap och det har du bevisat om igen många gånger… Det tar tid att ändra sig men tiden är där och den är besvärlig… men livet ska vara besvärligt..

    mvh André Juan Luis Estrada

    läs mitt blogg inlägg på judobloggen

  35. rasmus skriver:

    tack för ditt mod och för att du delar med dig av ditt kunnande. du är en unik och inspirerande journaliströst. all styrka till dig. vi är fler än rasisterna, de kommer aldrig att vinna. la lucha sigue!

  36. Caty skriver:

    Heja dig! Det finns något så bra i att du delade med din lowest point för jag tror det får oss alla att tänka på att vi inte kan förlita oss på att just dina axlar ska ta så stor del av bördan, den plikten kan inte ligga hos så få människor, vi måste alla dela bördan och kanske dessutom bli ännu bättre på att visa varandra uppskattning oftare, så hatet dränks i mängden av förnuft och kärlek. Du är inte ensam Alexandra! <3

  37. Eva skriver:

    <3 <3 <3 <3 <3

  38. Ingalill skriver:

    Du inspirerar – fortsätt med det!

  39. Pia skriver:

    Tårarna började trilla när jag läste detta, hela bröstet fylldes med värme. Ibland misströstar jag om människans godhet, men inte idag. Idag bevisades att kärleken är större än hatet. Välkommen tillbaka när du hämtat andan. Vi är många som ser fram emot den dagen <3

  40. Mosa Roshanghias skriver:

    Du är en kämpe & gör skillnad. Tack för att du finns. Stor kram.

  41. Emma Malmjärn skriver:

    För en vecka sedan tårar av sorg och ilska, nu tårar av hopp och glädje! Känn vår gemensamma styrka, vår gemensamma famn som tar emot den som tillfälligt måste vila. Är så oerhört glad över att du tagit till dig all pepp, all kärlek, allt stöd och faktiskt all vår rädsla att din röst skulle tystna. Dagen vi hör dig i P1 igen kommer slussen att bågna av löööv 🙂 <3

  42. eva johansson skriver:

    All kärlek till dig, Alexandra!
    Vi är många, men tyvärr oftast tysta, som älskar att lyssna på dig Du är klok, lyssnande och respektfull. Glad att din röst inte tystnar!
    Kram!

  43. Louise Petersen skriver:

    Hurra, vilka goda nyheter!

    Kämpa på, låt inte hat och hot sänka dig!!

    <3

  44. Ann-Brith skriver:

    Heja Alexandra!

    Tack för många bra och viktiga inlägg.
    Du gör ett jättebra och mycket värdefullt jobb.

    Kom ihåg att ta väl hand om dig själv också!

    Kram

  45. Sebastián skriver:

    Tack för att du alltid tar fighten. Men även en fighter måste vila ibland.
    Mycket kärlek till dig

  46. Alma skriver:

    Tack Alexandra för att du orkar våga slåss och orkar våga vara svag, du är guld <3

  47. Christer skriver:

    Vad fan. Du sa ju att du skulle sluta som programledare och flytta ifrån Sverige. Ska du nu stanna kvar och fortsätta spy galla? Det är fan inte rättvist … Ena stunden säger du att du ska dra och man blir glad och tänker, äntligen blir vi av med satkärringen. Sedan ändrar du dig och säger att du ska stanna kvar och fortsätta muppa dig som tidigare. Kan du inte bara dra åt helvete!

    • Tango skriver:

      Hur mår du Christer som skriver så… hur behandlar du din medmänniska och dig själv?

      Hoppas att du fåt ta del i all kärlek som sprids här i detta forum
      och gör det bästa med ditt liv och förhoppningsvis kan se vart din ilska och frustation kommer ifrån!

      ”…Störst av allt är kärleken…” Peace & understanding! 🙂

  48. Thomas Karlkvist skriver:

    No pasarán!

  49. Ulf Zetterman skriver:

    1999 skrev jag en hyllande dikt till dig ”Hommage till Alexandra Pascalidou” efter ditt sommarprogram i p1.
    Sen blev jag lite irriterad på förlaget. De blandade ihop Israel och judar på det där otrevliga viset.
    Dikten kan läsas vid lån på kungliga biblioteket i Stockholm. Den heter ”in medias res” och är ett litet häfte. Skriven under pseudonym.

    Long story shorts. Den är mer aktuell ihop än igår! Kram

  50. Marie-Louise skriver:

    Ibland Alexandra behöver en krigare dra sig tillbaka för återhämtning och reflektion för att senare återkomma med dubbel/ny/annan kraft….Du är en kärlekens och demokratins krigare …ett lejonhjärta som brinner för det goda!! Du är inte ensam vi är många vapendragare som finns vis din sida. Du har ordets gåva, förmågan att tala ur hjärtat ….det är ditt vapen. Jag hoppas du aldrig tystnar i din mission på kärlekens och medmänsklighetens väg. Du är hopp och en förebild i solidaritetens anda.Tack för allt du gjort på vägen och välkommen tillbaka på det sätt du väljer att delta i kampen för fred, förståelse, kunskap och kärlek mellan oss världens människor.

  51. Martha Geraci skriver:

    Hej Ale!! Så glad att du är tillbaka och ännu starkare!! Du är för klok för att låta okunskapen segra!! Tillsammans är vi starka 🙂 men det är du som står framför barrikaderna man kan ju undra varför!
    Här har vi oxå plats där du kan andas,välkommen till oss i Barcelona!!!
    Kram i massor!!

  52. Cecilia skriver:

    Så glad att höra att Du bara hämtar andan och att Du har kraft och ork att fortsätta stå upp och vara fantastisk! DU ÄR GRYM!!!!!!

  53. Anders skriver:

    Brukar inte kommentera, men fint att läsa denna nyhet. Då kan jag fortsätta lyssna på Ring P1 med en programledare som nyfiket, respektfullt och med öppet sinne lotsar människor i deras strävan att göra tillvaron begriplig om förmiddagarna. Stå på dig, Alexandra. Antar att vi som gillar dig och det du gör inte har varit högljudda nog, för det är redan så mycket larm och väsen där ute i etern och på nätet. Men nu vet du i alla fall. Ser fram emot när du är tillbaka vid mikrofonen.

  54. Marie skriver:

    Jag står upp och hurrar, för att Du inte viker ner dej. Det måste vara jättejobbigt med hotmail, och jag hoppas verkligen lagstiftningen skärps där. Vi behöver dej, Alexandra, din starka röst, ditt rättframma sätt, och framför allt synsättet på allas rätt.
    Vi är ännu fler bakom dig, än som skriver här, det vet Du. Vila med jämna mellanrum, det är viktigt. Varm kram från Marie

  55. Per skriver:

    Verkligen fint att du återvänder och visar var skåpet skall stå. Låt detta bli ett avstamp mot hat, intolerans och rena stupiditeter. Vi är många fler än hatarna!

    Till Christer 4 mars, 2015 kl. 11:22: Jag är verkligen glad att din dag gick i stöpet! Men den kan bli bättre om du sätter dig i skamvrån en stund och i bästa fall kommer på bättre tankar. 😉 Jag skojade. 🙂 För sådana som du finns det ingen återvändo, ingen värt att slösa krut på!

  56. Malin skriver:

    All respekt och massor av stöd!

  57. Åsa skriver:

    Jag håller kanske inte med i allt du säger, men jag älskar ATT du säger det!!!! Du vågar!! och det är just DET som gör dig fantastisk!!! Älskar att lyssna på Ring P1!! Sluta aldrig vara den du är!!!!!

  58. Malinka P. skriver:

    vill sälla mig till alla som stöttat, peppat och skänkt en massa kärlek. jag tror stenhårt på att du tar dig tillbaka, men ALLA behöver ta igen sig, pusta ut och hämta ny energi och ny styrka. så även du 🙂

    ta hand om dig.

  59. Tony Johansson skriver:

    Tjohoooo!
    Efter dessa rader blir det till att gå ut och fira med lite grekisk middagi kväll!
    Tack för att du orkar ha mod och styrka att stå upp mot xenofobi och inskränkt unkenhet – vi är några som sitter här och jublar just nu över att du tagit beslutet att komma tillbaks! Toppen!!!

  60. Jessica skriver:

    När man märker att man inte kommer längre i en diskussion med en (främlings)fientlig person – man är inte skyldig att fortsätta diskussion, ens av artighetsskäl. Och du har också all rätt att blocka obehagliga människor på twitter.

  61. […] Pascalidou ger inte upp, hon kommer att komma tillbaka. Hon ska bara ladda lite ett tag. Det skriver hon på sin blogg idag. Hon har känt ett så stort stöd och en massa kärlek av personer som har hört av sig under […]

  62. Maarit skriver:

    All kärlek till dig!

  63. Tack Alexandra – du behövs – du vet en fjärils vingslag i Amazonas kan orsaka en orkan i Texas. Du vet hur beteenden/ord – plötsligt kan få en enorm spridning – det gäller även de positiva som du står för. Det finns så många människor som lever i okunskap vilket i kombination med missnöje över den egna situationen och ett självförakt ger dessa aggressiva utspel mot andra.
    Jag lyssnar på dig.
    Hälsningar
    A

  64. Kjell skriver:

    Hej Alexandra!
    Du är fantastisk och det du gör är väldigt strongt och betyder så mycket för så många.
    Önskar dig en toppendag.

    Du är bäst

  65. Josefin skriver:

    Tack för allt bra du gör. ♥

  66. Hanna skriver:

    Jag hoppas och tror att du finner styrkan igen. Dina ord har varit enormt inspirerande och har givit mig och med stor säkerhet många andra sparken i baken som behövdes, att våga stå upp mot orättvisor. Jag hoppas nu att bara den lilla uns av tacksamhet och beundran som jag kan erbjuda genom dessa rader träffar tusen gånger hårdare än allt hat och alla hot i världen. Det är ett tungt ok du axlar men du gör ett beundransvärt, livsnödvändigt arbete! Hat och hot skall aldrig få tysta! Tack!

  67. Lasse skriver:

    Tack för dina insatser. Ta en rejäl semester och sug åt dig av all kärlek som strömmar till dig. Kom sedan tillbaka starkare och fortsätt sprida det possitiva budskapet om allas lika rätt att få leva i fred och harmoni. <3 <3 <3

  68. Johanna skriver:

    Underbart att du fortsätter! Du gör ett grymt jobb trots motstånd i form av hat. Men – som sagt – kärleken och omtanken vinner över hat och ondska. Du är fantastisk! <3

  69. Gunilla Madegård skriver:

    Heja Alexandra!

    Med anledning av att redaktionen för Ring P1 lagt in en önskan om att behålla dig på deras webbforum idag, hoppas jag att du inte ångrar dig och återgår till jobbet på Ring P1. De är inte värda dig där på SR, efter att de släppt vargflocken lös på Ring P1:s webbforum för att hacka ihjäl dig i småbitar, medan de raderat alla de inlägg som stöttat såväl dig som övriga journalister, demokratin o yttrandefriheten.

    Försök hitta ett forum där du kommer bättre till din rätt och där det visas dig respekt. För att bemöta alla de dumdrygt aggressiva inringarna krävs en helt annan personlighetstyp än din. En lugnare mer överseende mammatyp som daddar och duttar med de vuxna tre-åringarna.

    Och dessutom är ju upplägget på Ring P1 sådant att ingenting vettigt blir sagt ändå. Bara en massa tomgång i repris av gap o skrik o skäll, o hat o förakt o gnäll.

    Skulle heller aldrig klara av det jobbet, utan att tappa humöret alldeles.

    Om du vännar mig på Facebook, kan du se en massa redovisning av hur vi legat på redaktionen för Ring P1:s webbforum och dina chefer, om hur ytterligt skamligt inkompetent de sköter det, genom att enbart låta SD-are o övriga nyfascister komma till tals och EN behjärtansvärd liten dam som kallar sig för ”Ej feminist”. Övriga kvinns göre sig icke besvär. Och framför allt inte om de dessutom talar i namn av The Declarations of Human Rights, och därför är uttalade feminister och antirasister.

    För det stämplas som ”vänsterextremism” i klass med det stenkastande AFA.

    Mvh!

    Gunilla Madegård

  70. Ingegärd Waaranperä skriver:

    Starkt att du kommer igen. Stödet är inget krav, det är människors kärlek. Vi behöver hjältar inte för att de ska vara modiga i vårt ställe, utan för att bli modiga själva.

  71. helena skriver:

    Så jävla grym! Så jävla stark! You go girl!! Många kramar / Helena

  72. MariaMonika skriver:

    Tack! <3 Kärlek <3

  73. Lars skriver:

    Bra att du inte slutar.
    Din röst i etern behövs för att Sverige skall bi bättre för alla som bor här.
    Fortsätt med den fina journalistik.
    Lycka till framöver.
    Lars

  74. Tack Alexandra!
    Så bra det du gör!

  75. Elin skriver:

    YES!! HEJA, ALEXANDRA!!!!

  76. Birgitta Börjesdotter skriver:

    kära Alexandra,
    Självklart måste du komma tillbaka! Hat och förtryck måste bekämpas av starka människor som du!
    Själv är jag 70+ och har följt dig i media gm åren och imponerats av din styrka och kompetens. Förstår dig mer än väl om du inte orkar – tom du har en gräns. Men det är glädjande att du tar nya tag – du är en förebild för många unga kvinnor.

    Önskar dig allt gott!
    /b

  77. Eva Skördare skriver:

    Tillsammans är vi starka. Ondskan får aldrig segra! Tack Alexandra för det du gör! Du är fantastisk!

  78. Ingrid skriver:

    alexandra! Du är en idol, en förebild. Fortsätt kämpa! Vi behöver dig. Kram

  79. Sarah skriver:

    Tack för att du inte vill lämna oss. tack för att du finns. skickar många röda rosor till dig.

  80. Magnus Lindahl skriver:

    Det är fanken inte lätt. Man ska inte ge efter för hatarna. Lättare sagt än gjort. Kram på dig!

    Hälsningar Magnus

  81. Carina Sjöberg skriver:

    Åh vad glad jag blir när jag ser vad du skriver,känns som att tron,hoppet ,kraften och humöret är på väg åt rätt håll!!!! :)tvivla aldrig på dig själv eller vad du betyder för oss,stor hjärtekram!

  82. Carolina Ström skriver:

    Schysst att du insett läget! Nu gäller det att alla bra krafter som hyllat dig håller ställningarna medans du vilar…
    Att vi visar att man aldrig är ensam! Så ut och utmana mörkerkrafterna där ni är, så mycket ni orkar!

  83. Gunnel Gomér skriver:

    Hoppets lilla fågel sjunger i mitt bröst…så glad att du är på banan igen Alexandra!

  84. Maria Thunholm skriver:

    Hej, inte för att jag gillar din stil de fà gànger jag har lyssnat pà P1 via Internet fràn Frankrike, men inget rättfärdigar ett mordhot mot dig.

    Saken är den att jag själv har varit mordhotad, en bidragande orsak till att jag lämnade Sverige, för att jag stod upp för HBT-personer i samhället. Satt dà med i dàvarande Homosossarnas styrelse.

    Men stà upp för det du tror pà, min respekt har du, även om jag inte gillar din stil.

    Allez, courage !

  85. Josephine skriver:

    All kärlek, styrka och mod till dig Alexandra som med knivskarpt intellekt och retorik orkat stå upp alla dessa år som en klart lysande fackla av humanism. Låt inte de fula ”hatorcherna” segra. Låt dig läkas och följ ditt hjärta vart det än bär. Jag har fått mig en tankeställare. Jag tar det nu som en personligt uppgift, som icke-offentlig person i mediarummet, att oftare framföra positiv feedback och personlig uppskattning till er som hamnat i skottgluggarna. Tänkte inte att en vanlig tjej som mig kan spela en liten roll på det planet.

    Stor kram!/Josephine

  86. Sara skriver:

    Kärlek!!! <3

  87. Marlene skriver:

    Hej Alexandra!
    Hörde på radion att du tar sats igen i detta blogginlägg. You go, girl!
    Kärlek!
    ❤️M

  88. tusse skriver:

    Gör vad än det tar för att du ska må bra. Det är viktigast nu för dig.
    All styrka och kramar.

  89. Odd Westby skriver:

    Tack för att du inte lämnar oss ensamma med dessa fula troll!

  90. Tomas skriver:

    Bra! Starkt! Rätt!

  91. Ingela. Brink skriver:

    Kärlek o respekt till Dig! Modiga modiga vackra Alexandra
    Häng in there! Vi är måånnggga som är med Dig!
    Stor varm kram till Dig:)

  92. Marina skriver:

    Tack för att Du finns och för att Du är Du Alexandra!
    Du är en så stark och vacker förebild för många! <3

    Kramar om Dig innerligt och varmt! <3

    Kärlek och styrka!

    Namaste <3

  93. Ellen skriver:

    Heja dig!!<3

  94. Tango skriver:

    Att få vara den man är
    sprida ljus och solidaritet

    Provocerar det några få
    likväl stärker oräkneliga

    Att få vara i vila är
    en form av rörelse

    ”I rörelse
    Den mätta dagen, den är aldrig störst.
    Den bästa dagen är en dag av törst.

    Nog finns det mål och mening i vår färd –
    men det är vägen, som är mödan värd.

    Det bästa målet är en nattlång rast,
    där elden tänds och brödet bryts i hast.

    På ställen, där man sover blott en gång,
    blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

    Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
    Oändligt är vårt stora äventyr.”

    Låt oss se vår medmänniska och backa upp varandra!

  95. Ulf skriver:

    Härligt att du kommer tillbaka. Har alltid beundrat ditt skarpa intellekt och ditt öppna sinne. Lika skarp i en flärdfull TV soffa som i en politisk artikel.

  96. Jeanette skriver:

    Det var goda nyheter. Du behövs och gör stor skillnad. Glöm aldrig det.

    https://www.youtube.com/watch?v=Cen7NhfpMVE

  97. Hare Brahs skriver:

    Åh vad bajsnödig du är på att synas, har man ingen talang så är väl detta du ska hålla på med. Överdriven godtrogenhet styrd av känsloargument som hatar på folk som inte tycker som dig.
    Tänk på varför du utsattes för ”näthat”, vad har du själv spytt hur dig?
    Du kallar alla Sverigedemokrater för rasister, är min mormor rasist då? Hon är 80 och världens snällaste mormor, hon lagar pannkakor, dricker kaffe och tittar på TV på högsta volym för hon hör så dåligt. Hon är ingen rasist och om du fick upp ögonen för verkligheten skulle du förstå varför folk blir missnöjd när du kan spy ut dig vad fan du vill men man är inte berättigad till att svara. Jag ställer mig starkt emot all form av näthat, vet dock inte hur din situation såg ut, men va-fan. Om du står för starka åsikter måste du vara beredd att försvara dem, inte springa där ifrån och klaga på att alla är dumma emot dig.

  98. Tango skriver:

    Ser faktiskt ditt inlägg som en form av näthat. Tänk gärna på tonen och försök skilja på person och åsikter. Världen blir varmare och tillgänglig för alla om vi skriver & beter oss konstruktivt och respektfullt gentemot varandra. Eller hur?

    Kanske är det så att en del människor som är äldre inte kommit i kontakt med olika människor och är rädda samt lever i okunskap om sin omvärld? Tror att detta grundar sig i mångt och mycket att rösta på det partiet som din mormor gör. Ingen människa är allt genom ond vill jag tro. Att det finns många människor som gör gott samtidig som de behöver vidga sina vyer vad gäller sin medmänniska & omgivning, som inte lever precis som hen är van med.

    Hoppas att du fåt ta del i all kärlek som sprids här i detta forum
    och gör det bästa med ditt liv och förhoppningsvis kan se vart din ilska och frustation kommer ifrån!

  99. Elisabeth Ankarcrona skriver:

    BRA Alexandra att du hämtar styrka från alla goda krafter! Mångfald och rätten att vara den man är måste segra och du gör ett fantastiskt arbete.
    Du behövs i etern, som medmänniska och som samhällsengagerad kraft m m. Sverige blir fattigare utan din röst i det offentliga rummet. Fortsätt med det du är bäst på och låt oss höra dig!
    Med vänlig hälsning o varma tillönskningar,
    Elisabeth Ankarcrona

  100. William Males skriver:

    So happy to kearn you haven’t
    let your voice be silenced, have been
    empowered by love

  101. William Males skriver:

    So happy to kearn you haven’t
    let your voice be silenced, have been
    empowered by love

  102. Christian skriver:

    Du förtjänar stor respekt för att du står emot de inskränkta asen. Det finns människor det är en komplimang att ha till fiender. Stå på dig!

  103. Paul skriver:

    Hej
    Stå på dig Alexandra! Du är en härligt stark kvinna som står upp för alla människors lika värde. Du backas upp av oss alla som tror på ett samhälle som genomsyras av de mänskliga rättigheterna-det goda samhället som en överväldigande majoritet vill leva i. Vi låter inte oss vikas av de hatiska krafter som finns i samhället. Du behövs i kampen för det goda. Tack för att du kämpar på!

  104. Gustaf skriver:

    Tack för ditt framträdande i Aktuellt nu i kväll! Det du sade är jätteviktigt. Vi står på din sida.

    Gustaf och Solveig i Dalarna

  105. Anita skriver:

    Tillsammans är vi starka, skriver folk. Men som invandrare i ett vitt sammanhang står man ofta själv. Ni ställer inte upp för oss! Ni allierar er inte med oss! Ni står tysta och tittar på medan vi får ta skiten, medan vi blir illa behandlade, medan vi blir önskade härifrån. Det är Sverige i ett nötskal.

    Kom sen och beklaga er över att Alexandra inte orkar mer, peppa på ni, när ni aldrig någonsin har gjort något för att förhindra sånt här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *